Archive for mars, 2009

Just another day at work…

Just another day at work…

Ibland skriver jag granskande artiklar om jobbiga ämnen, sitter i långa intervjuer och gräver i arkiv.
Och ibland testar jag lösgodis inför påsken. Det är faktiskt också konsumentjournalistik i allra högsta grad. Och okej då, det är faktiskt lyxigt att få såna frilansuppdrag! Är du nyfiken på vilken butiks om har Uppsalas bästa lösgodis? Resultatet av testet finns i nästa veckas UNT City!


Jag och delar av min testpanel. Matilda fick testa körsbärstomater istället för godis.

Barn – ur ett konsumentperspektiv

Barn – ur ett konsumentperspektiv


Ett av de områden jag verkligen gillar att skriva om är barn- och föräldrafrågor. Det krävdes att jag själv fick barn för att jag skulle få upp ögonen för ämnet men nu har intresset börjat leva sitt eget liv. Det finns en outtömlig källa av ämnen och inspiration runt frågor som börjar vid graviditet och slutar någonstans i gymnasieåldern. Amning, förskoleplatser, pedagogik, matvanor, sömn… För oss föräldrar,och jag gissar särskilt oss nyblivna förstagångsföräldrar, går det åt mycket tid åt att fundera på om vi beter oss rätt. Det finns så mycket åsikter och jämförelser, förhoppningar och föreställningar om hur saker borde vara att det ibland är svårt att leva i nuet och bara njuta av sitt lilla barn. Därför är journalistiken så viktig när det gäller de här frågorna, och där kommer konsumentperspektivet som jag tycker så mycket om in. Det gäller att spegla de här frågorna utan att ta ställning, utan att skuldbelägga föräldrar utan bara visa saker som de är och kanske dessutom lyckas bringa lite klarhet i informationsmassan på köpet.

Trevlig helg alla

I dag är jag ledig så det blir inga långa nyheter. Ska istället jobba på söndag, åker då till Alby och Cirkus Cirkör för ett reportage. Nu ska jag ägna mig åt att lata mig på soffan medan lillan sover middag. Trevlig helg!!

Mitt kontor

I dag är inte en av mina bästa jobbdagar någonsin. Jag har fått bakläxa av en redaktör och en stor räkning från CSN med posten. Men försöker kämpa på ändå. Istället för att berätta mer om mig kan tänkte jag då passa på att berätta om vilka jag delar kontor med.
Jag har alltså suttit i den här lokalen sedan november förra året och trivs jättebra. Vem skulle inte göra det? Ett ljust vindskontor i ett gammalt gårdshus med utsikt mot slottet och domkyrkan! Jag delar plats med min kära vän och kompanjon Pernilla Sjöholm, som jag känt sedan vi jobbade natt tillsammans på Aftonbladets bildavdelning för sex år sedan. Vi sitter längst in på loftet och har vår egen lilla miniredaktion här. Utanför sitter Andreas Berger, grafiker och hans fru Åsa Berger, kostrådgivare. Själva huvuddelen av lokalen, under loftet vi har, är det Liselotte Forslin som har tillsammans med en fotograf, Ulrika Ekblom. Liselotte är matstylist och skribent och hon har ett jättefint kök och en studio där de gör kokböcker och matjobb för olika tidningar.
Det är himla kul att vi jobbar med olika områden här på kontoret, det gör att man kan hämta inspiration från varandra.
Här kan man se mer om mina kollegor:

Pernilla Sjöholms hemsida och blogg
Andreas Berger
Åsa Berger
Liselotte Forslin
Ulrika Ekblom

Bröllopsfoto

Bröllopsfoto


Som jag skrev igår så gör jag bröllopsfotograferingar ibland. Det är ett roligt extrajobb och jag upplever att brudparen jag fotograferat har blivit nöjda. Faktiskt så får man mycket energi av att ta del av andras lycka!




Fotojobb

Fotojobb

Som frilans får man göra lite av varje för att få affärerna att gå runt. Då är det tur för mig att jag också är fotograf. På senare år har jag oftare skrivit än fotograferat men situationen har varit den omvända också. Som reporter på dagstidning fotograferade jag ofta mina egna jobb, samma sak de gånger jag gör resor. Och så fotograferar jag bröllop också, inspirerad av min kontorskollega och kära vän Pernilla Sjöholm som är fotograf (och skribent också förresten, precis som jag är hon en mångsysslande frilansare).


En bild från mitt allra första fotojobb för en ”riktig” tidning. Zenya är 17 år och bor i Kohtla Järve i Estland. Han tillhör Estlands ryska befolkning och hoppas på en ljus framtid. Från en resa i Estland 2003, reportage om politik och miljöförstöring. Sara Åkesson skrev, reportaget publicerades i tidningen Frihet.

Baksmälla

Tillbaka på kontoret igen, efter helgen och innan dess två minst sagt intensiva dagar på Turmässan. Och jag kan bara konstatera att den inte är riktigt bra. Känslan efter mässan alltså. Förr har jag brukat känna mig glad och uppiggad av alla nya kontakter jag skapat och inspirationen jag hämtat. Men den här gången har en obehaglig känsla av baksmälla infunnit sig. Inte bara rent fysiskt efter många glas gratis vin utan mer känslomässigt.
Resebranchen är en otroligt stor och viktig del av världsekonomin. Stora delar av befolkningen jobbar inom turistnäringen. Men vi som faktiskt reser – vi tillhör en grupp på 2,5 procent lyckligt utvalda. Jag tycker inte det är hållbart, jag tycker inte om att känna mig som en rik ”upptäcktsresande” som letar efter främmande kulturer och orörda stränder. Jag är så trött på ordet ”genuint”, ”orört” och ”äkta”. Det finns uppenbarligen ett stort problem i det här, eftersom jag själv jobbar på en resetidning. Men faktum är att jag inte gjort några resereportage längre bort än Belgien. Jag är glad att det är konsumentfrågor jag skriver om, för där finns ändå chansen att få in ett bredare perspektiv på vårt resande. Jag vill inte leverera drömmar om orörda paradisstränder och den perfekta avkopplingen när det innebär att andra människor måste jobba för slavlöner eller bli konserverade i sin fattigdom.
På Turmässan fanns ett nätverk som heter Schyst resande representerad. De jobbar för att lyfta fram de ekonomiska och sociala baksidorna av resandet i världen. Jag är glad att ett sådant nätverk finns och hoppas att deras informationsspridning kommer att mäsrkas. Turistnäringen är ju egentligen en chans till positiv utveckling i många länder, men då måste vi förändra vårt sätt att resa och bli mer medvetna.
Och ett boktips. Reportageboken ”Välkommen till paradiset” av Jenny Dielemans är en av de viktigaste som kommit ut på senare tid. Den är fantastiskt välskriven och tar upp turismens baksidor på ett konkret sätt. Läs den nu, den finns till exempel att köpa här.

Göteborg

Göteborg

Ett snabbt inlägg från TUR-mässan i Göteborg. Hela dagen i går var ett intensivt kaos som bland annat innehöll ingredienser som borttappad plånbok, inbjudningar till resor i bland annat Litauen och Indien och kåldolmar med redaktionen på resetidningen. Hinner inte skriva mer just nu egentligen men kanske återkommer till vad mässdagarna gav mig mer än värkande ben och baksmälla efter för mycket gratis vin och champagne! Och lånade pengar, min plånbok var verkligen tappad, på spåret mellan pressbyrån och X2000 på Uppsala central. Precis när jag hade ringt och spärrat betalkort, körkort och hela mitt personnummer hos olika kreditföretag så ringde en kille som hade hittat den… Ska hämta den i morgon. Tur med goda vänner som kan ställa upp så att resan inte blev helt misslyckad!
Förresten, är det inte deppigt med vuxna mäniskor som beter sig som sluddrande idioter bara för att det bjuds på gratis? Fanns en hel del sånt i montrarnas efterfester här i går. Många människor som var precis så som jag tyckte att vuxna var när det var som mest pinsamt när jag var liten. Jag vill inte vara vuxen när jag ser sånt.


Jo. Längst bak. det är Jerry Williams. På mingel I Göteborgs monter.

Stressad men rätt glad

I dag är det fullt upp. Skriver på fem artiklar samtidigt och ser fram emot morgondagens resa till TUR-mässan i Göteborg. För en frilansande resejournalist är mässan som årets branchfest där det finns gott om chanser till nya kontakter med främmande länder och återknutna kontakter med personer från andra delar av landet. På mitt schema står bland annat fest hos Brittiska turistbyrån, cosmopolitan i New York (ja, deras monter alltså) och träff med Ehrenberg kommunikation som arrangerat flera bra resor jag varit på. Känns jättekul att få en paus från kontoret och kanske också en natts ostörd sömn på hotell som bonus.
Med mig i bagaget har jag en självförtroendeboost som kom här på förmiddagen. Tillsammans med chefredaktören på resetidningen jag jobbar för har jag skrivit ett svar på det arga brev jag fick i går. Och chefredaktören kallar mig i sitt svar för ”en av Sveriges absolut mest erfarna och bästa konsumentjournalister när det gäller resor.”
Stolt!

Argt brev

Argt brev


I dag har jag bemött kritik i brevform som jag fått från ett större företag jag skrivit om ett flertal gånger. Först fick jag is i blodet: tänk om jag inte hade på fötterna när jag skrev? Men efter att ha dubbelkollat alla fakta kunde jag bara konstatera att jag hade rätt och att siffror kan visa olika saker beroende på i vilket sammanhang man ser dem. Det är något som ofta glöms bort i tidningar. Ett företag kan till synes ha ganska få klagomål men när man sedan jämför dem med ett mycket större företag kan man se att det ändå är många i förhållande med företagets storlek.
Jag gillar verkligen konsumentjournalistik. Jag gillar att ringa till ARN, Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten. Jag gillar att upptäcka att jag faktiskt kan något också, att min erfarenhet betyder något så att jag kan vara säker på mina resultat.
För övrigt lyser vårsolen in här på loftet i dag, det är nästan första gången sen jag flyttade in i lokalen i november som jag ser hur mycket takfönstrena gör. Lycka är att ha ett eget kontor!

Tankar om Migrationsverket

Just nu pågår två teaterföreställningar i Stockholm som jag skulle vilja se om det plötsligt uppstod ett hål i tiden: Konsuln på Folkoperan (som för övrigt är regisserad av Farnaz Arbabi, min gamla kursare som regisserade en av de sista föreställningarna jag själv var med i innan jag lämnade tanken på en teaterkarriär för över tio år sedan. Hon har kommit rätt långt sen dess!) och Asylshopping på teater Scenario.
Artikelserer, debatter och upprörda känslor. Migrationsverket är helt enkelt på tapeten just nu, som alltid. Deras metoder ifrågasätts, kritiseras och försvaras beroende på vem man frågar. Sjläv tror jag nog att det är regelverket som är det största problemet.
”Vi möter ständigt utskällda handläggare som desperat letar efter sin första riktiga flykting – det vill säga en asylsökande som uppfyller de orimliga krav som ställs för att få politisk asyl i Sverige. En uppgift som av allt att döma verkar vara svårare än att hitta en levande enhörning.”
Så står det bland annat på Asylshoppings hemsida. Och det stämmer så bra. Jag har själv befunnit mig i Migrationsverkets korridorer, senast i samband med en artikel för UNT om en kvinna som upplevede sig ha ramlat mellan stolarna. Och visst hade hon hamnat mellan stolarna, men inte för att Migrationsverket hade gjot fel. De hade helt enkelt följt reglerna, regler som säger att en person som genomgått en ”lyckad” avvisning inte kan få chans att söka asyl igen på flera år. Kommer man då tillbaka, som den här kvinnan, har man inte rätt till något som helst socialt skyddsnät.
Migrationsverkets beslutslinje är lång och komplicerad, och tog mig flera timmar i ett rum med en handläggare som ritade på whiteboard för att förstå. Hur ska det då inte vara för en desperat person som inte kan svenska? Och hur ska man kunna få en person som inte varit i sitt ”hemland” på över tio år att förstå att hon själv måste göra allt som står i hennes makt för att lämna Sverige när avvisningsbeslutet är definitivt?
”Oss emellan, jag tycker det här är helt knäppt. Hon borde ju få stanna här helt enkelt”.
Så sa en person med chefsbefattning på Migrationsverket till mig en gång när bandspelaren var avstängd och blocket nerpackat. Han berättade om att tvingas meddela avvisningsbeslut han tyckte var orimliga, han berättade om hur han grät så att den avvisade fick trösta honom. Han försökte förklara hur det kändes att få veta att en person man varit med om att avvisa är död.
Jag tror att de absolut flesta av de som jobbar på Migrationsverket är genuint engagerade människor som vill göra sitt bästa för andra. Det är som att reglerna och de orimliga kraven lever sitt eget liv. Jag blir så arg. Och frustrerad.

Timeshare crimeshare

Timeshare crimeshare

Vissa jobb man gör tar egentligen mindre plats än de förtjänar. De borde publiceras igen, tas upp på Tv och diskuteras runt middagsborden! Det har hänt några gånger att jag har känns mig sådär riktigt genomnöjd. Att jag har lyckats belysa en fråga ur många synvinklar och skapat en ny tanke hos läsarna. Ett sådant jobb var konsumentreportaget om timeshare som jag skrev i allt om resor för fyra år sedan. Det var ett av mina första större konsumentjobb för dem, som skulle följas av många många fler. Det kom till mig av en slump, när en desperat läsare hörde av sig till mig för att han kände sig hotad av ett norskt företag som krävde honom på pengar för en andelslägenhet som han ”vunnit” under en semesterresa. Medan jag skrev och grävde upplevde jag att jag stötte på något som var en stor nyhet som ingen annan hade hittat. Efter detta skrev bland annat DN en nästan likadan artikel.

Det är här det händer… (Gran Canaria 2007)

Gratis resa till Teneriffa. En kryssning i Karibien, en andel i en lägenhet med fantastiskt läge på spanska solkusten. Snabb affär, nästan gratis. Ja, det är för bra för att vara sant. Akta dig för timeshareförsäljare.
En dag på stranden i ett semesterparadis. Du känner dig lyckligt lottad som haft råd och tid med en resa. Därför blir inte heller reaktionen den normala- förvåning- när en trevlig person kommer fram och ger dig en lott och du vinner. Samma kväll, efter timmar av bearbetning och många glas champagne, har du skrivit på ett kontrakt som innebär “gratis” semester i några år framöver. Och redan betalat flera tusen kronor för det. Något du kanske senare djupt kommer att ångra.
– Jag kunde inte tänka mig att det skulle vara något konstigt, säger Charlie som reste till Gran Canaria tillsammans med sin fru för några månader sedan. Under en promenad på stranden mötte de en mycket trevlig svensk man som gav dem en skraplott. De vann, och fick åka taxi till ett lyxhotell där de blev erbjudna medlemskap i en semesterklubb. De tyckte att erbjudandet om billigt boende på valfri semesterort ett par veckor varje år lät bra.
– Försäljaren gjorde ett mycket pålitiligt intryck, säger Charlie.
Säljmötet var som en fest där de som skrivit på ett kontrakt utropades som vinnare under applåder. När Charlie och hans fru kom hem var de 6000 kronor fattigare. För de pengarna, plus en ytterligare betalning på 18 000 kronor, skulle de få bo mycket billigt på semesteranläggningar runt om i världen någon vecka om året under ett par år. De skulle också få en resa till Teneriffa och en kryssning i Karibien. Allt lät bra, men senare kom tvekan. Kontraktet var väldigt oklart, och inga garantier verkade finnas för löften de fått. Var det hela en total bluff?
– Nej, jag tror att hotellanläggningarna finns, säger Peggy Haase på Konsument Europa som handlägger mängder av liknande ärenden varje år.
– Men problemet är kontraktet, det är så rörigt att man omöjligt kan veta vad man egentligen får.
Charlie skrev på ett kontrakt för en reseklubb, som till skillnad från timeshare inte omfattas av europeisk lagstifting, vilket bland annat innebär att det inte finns någon ångerrätt. Det finns heller ingen garanti för att inte en mängd andra kostnader kan tillkomma på plats, eller att det kommer att finnas plats när man själv vill, där man vill. Han är nu skyldig företaget ytterligare 18 000 kronor och har hittills inte betalat. Han har heller inte försökt få tillbaka de första tusenlapparna han betalade på plats.
–Man måste göra något och inte låta det bero, säger Peggy Haase ochuppmanar därmed alla som känner sig lurade att höra av sig.
Konsument Europa kan ge juridiska råd och hjälp med uppsägningsbrev och liknande, om köpet gjorts inom Europa. Ännu har ingen i Sverige som underlåtit att betala blivit stämda men Peggy Haase påpekar att det inte finns garantier för att inte rättsliga föjder kan förekomma i framtiden. Däremot har det hänt att folk fått telefonsamtal och brev.
Varje år luras hundratals svenska turister med liknande erbjudanden om andelslägenheter och “gratissemestrar”. Försäljarna som man kanske först uppfattar som engagerade använder sig i själva verket av en mycket agressiv metod, som inte accepterar ett nej och inte låter en fundera. Många skriver på kontrakt bara för att få komma bort från försäljningsmötet, i tron att det nog ska bli lätt att dra sig ur senare. Vilket det oftast inte är.
– Vill man verkligen ha en timeshare så finns bättre sätt, säger Peggy Haase. De som blir lurade ville inte ens ha en från början.
Företaget som Charlie och hans fru skrev kontrakt med finns inte med på någon lista över lurendrejeriföretag. Tyvärr är inte det någon garanti för att allting kommer att bli som man önskat. Nya företag växer upp som svampar ur jorden.
– Vi får in anmlningar när någon är missnöjd. Problemet är väl att de som faktiskt åker och blir nöjda, dem hör man aldrig av, säger Peggy Haase.

Timeshare, semesterklubbar och reseklubbar-vad är det?
- Timeshare innebär att du köper nyttjanderätt av en bestämd lägenhet under en bestämd tid varje år. Ett timeshare-avtal ska gälla minst tre år och inom EU finns idag en tvingande lagstiftning som bland annat ger tio dagars ångerrätt. Om du ångrar ditt köp: säg upp avtalet skriftligt och rekommendera brevet. Om du betalt handpenning, kräv tillbaka den.
- Semesterklubbar är förledande lika timeshare. Avtalet ger rätt till en viss vecka på en eller flera semesteranläggningar, och är inte knutet till en viss lägenhet. Här finns ingen ångerrrätt, och ingen garanti för att det kommer att finnas plats dit man vill resa.
- Reseklubbar ska ge rabatt på reguljärflyg och billiga hotell- ofta väldigt ospecificerade erbjudanden. Och ingen ångerrätt.

Så skyddar du dig från att bli lurad
- Skriv aldrig på något papper!
- De som söker upp och erbjuder till exempel en skraplott har oftast någon baktanke. Var medveten om att det är ett säljtrick och risken att du övertalas är stor, säskirlt då du säkert kommer att bli erbjuden alkohol.
- Är du uppriktigt intresserad av en lägenhet, fundera på dina behov. Var, vilken vecka, hur mycket får det kosta, vill du åka till samma ställe år efter år?
- Dubbelkolla praktiska detaljer. Om du har tillträde till lägenheten från en viss vecka, går det till exempel flyg just då?
- Tänk på att du förutom den stora insatsen på tiotusentals kronor kronor måste räkna med en årsavgift på några tusen kronor samt resa och mat på plats.

Tre viktiga frågor för att avgöra om en försäljare är seriös:
1. Får du betänktetid ett par dagar så att vi i lugn och ro kan gå igenom kontraktet? Gör inga impulsköp!
2. Har du ångerrätt och är den inskriven i kontraktet?
3. Finns alla muntliga löften nedskrina i kontraktet?

Tror du att Timeshare är något för dig?
Idén med timeshare är egentligen bra för den som tycker om att återkomma till samma ställe varje år. Och visst finns det seriösa förmedlare, både i Sverige och ute i världen. Här hemma finns Holiday club, som förmedlar både fritidsresor och andelslägenheter, bland annat i Åre. Ska man köpa en timeshare ute i världen är en andrahandsandel det smartaste, det är mycket billigare eftersom otroligt många människor vill sälja sina andelar. Bäst är att vända sig till en mäklare som är med i en branschorganisation, till exempel timeshareförestagens samarbetsorganisation, OTE (Organisation for timeshare in Europe). På Konsument Europas hemsida finns länkar till information, och de kan svara på frågor om sådant man känner sig osäker på.

Om du vill säga upp din andelslägenhet
Det är bara timeshare som omfattas av EU- regler (inte reseklubbar och semesterklubbar) och där har du tio dagars ångerrätt, om avtalet löper på minst tre år. Säg upp avtalet skriftligt och rekommendera brevet. Om du betalat handpenning, kräv tillbaka den. Betala inte mer pengar!
Det är svårt att bli av med en timeshare, och andrahandsvärdet är lågt. Skulle du ändå bestämma dig för att sälja din andelslägenhet, så är andrahandsmarknaden inom timeshare också den full av bedrägerier. Någon ringer upp dig och säger att de har en köpare till din andel. De påstår att de först behöver 15 000 – 20 000 kronor för diverse stämpelavgifter. Lita aldrig på det här tillvägagångssättet! När “mäklaren” väl fått pengarna går han upp i rök. Konsument Europa har en lista över oseriösa andrahandsmäklare, som de polisanmält, på sin hemsida. Men de företagen är förstås inte de enda, utan var alltid misstänksam.

Här kan du få mer information:
www.konsumenteuropa.se – Konsument Europa är till för konsumenter som vill handla inom Europa, och är med i ett nätverk av konsumentkontor i olika länder.
www.crimeshare.net – för en lång “svart lista” över timshareföretag och försäljare. Här finns också ett användbart diskussionsforum.
www.ote.com – Timeshareföretagens branschorganisation. Vänd dig hit om du vill använda dig av något av företagen som är anslutna till dem, som ändå kan anses vara något mer seriösa.

Ett halvt redaktörskap

Ett halvt redaktörskap

Liljeholmen by winter
Just nu är jag ansvarig för en del av en bostadstidning. Det är första gången jag jobbar med företaget som producerar den och jag vill gärna göra bra i från mig. Men det är svårt! Tidningens spridningsområde är i en helt annan del av Sverige och jag vet inte alls hur jag ska tänka med bilder. Sitter och ringer och bokar, ringer och bokar och hoppas på det bästa…
Just bostäder intresserar mig lite annars, det är verkligen en form av konsumentjournalistik. Här är ett annat bostadsjobb jag gjort, för tidningen Hemma i HSB: Med havet som granne.

Frilansjournalist på vift

Det här är min nya blogg. Här ska jag skriva om mina jobb är det tänkt. Men eftersom jag är en sådan som blandar ihop mitt liv med jobbet och jobbet med livet så kommer det nog handla lite om det mesta. Jag vill jättegärna ha kommentarer, tips och synpunkter om hur jag ska göra det här så bra som möjligt. Nu börjar det!