Nu har Matilda blivit magsjuk. Perfekt avslutning på den här rekordmånaden av sjukdomar, stress, jobbresor och andra komplikationer. Som tur är verkar det inte vara vinterkräksjukan, hon var dålig i natt men är redan bättre, i alla fall tillfälligt.
Är i ett iskallt Umeå, på designade Hotel Aveny med hantlar på väggen och en tränings-dvd med Henrik Dagård bredvid sängen. Ska man tycka att det är tur eller synd att jag inte kan utnyttja den? Jag har nämligen lyckats bli smittad av Matildas influensa med snuva, hosta och feber och har ont i precis hela kroppen. Tar mig fram på dubbla doser Alvedon och Ipren, imorgon väntar två intervjuer, en fotografering vid ett bygge och ett stort hemma hos-reportage. Sjuk, det får jag vara när jag kommer hem, så är det bara! Känns som att det är vilja jag får gå på nu när orken inte finns.
Den här veckan är Martin bortrest och jag är själv med hämtning, lämning och steka falukorv. Tur att jag har snälla mammor och svärmammor som kommer och hjälper till när det behövs! Är annars väldigt nöjd med att förra veckan ha håvat in en ny kund som ska köpa ett spännande resejobb som jag och Pernilla ska göra senare i vår. Avslöjar inte mer än så innan allt är klart!
Efter lite undersökningar från pappas sida har vi niu lokaliserat ön på bilden i förra inlägget, den i”Pappan och havet”. Så här skriver han:
Jag borde inte skriva det här, men jag måste. Just nu upplever jag tidernas största jobb-blockering. Det blir INGET GJORT, jag blir galen. Håller på med ett stort projekt nu och deadline är läskigt nära. Ändå, det går inte. Jag skriver listor, researchar. Sen inget mer. Kokar te. Stirrar på skärmen. Brygger kaffe. Stirrar på skärmen. Äter lunch. Hämta på förskolan. Åh hjälp, hur ska jag komma ur det, det har varit så här i veckor nu. Det är nästan så jag börjar titta på platsannonser för att komma undan (men inte riktigt ändå, det ska vara ett bra fint jobb som ska få mig att ge upp frilanslivet).Väntar på att min egen beslutsamhet ska komma och rädda mig till slut. När ska det hända?? NÄR? Ah, jag är så frustrerad!
Kommer ni ihåg den här artikeln i Dagens Nyheter/Allt om barn? Vad otroligt upprörd jag blev när jag läste den! Kanske det ändå har hänt en del på ett par år?
Så här tänkte jag då: Hur kan de låta en barnmorska från lobbyorganisationen (nej, jag vet att det inte är en renodlad lobbyorganisation, men de är definitivt en del av amningslobbyn) Amningshjälpen vara den som uttalar barnmorskans åsikt om amning i DN? Efter att ha läst artikeln kände jag mig först otroligt skuldmedveten- har jag trots allt valt bort att amma av ren lathet? I artikeln säger barnmorskan Karin Svensson (ja, samma kristin Svensson som i gårdagens aktuellt, det är ingen stor värld det här) nämligen att ”amning är naturligt. Det är ett sätt att föda upp och leva med sitt barn. Men naturlighet är inte samma sak som att det är lätt och det är där jag tror många går på en smäll. Det kan vara svårt att amma och att det är det väcker känslor”. Hon säger också att det finns en ”flaskhets” i Sverige som härrör från 1960- och 70- talens kvinnliga frigörelse och tro på bröstmjölksersättning som likställd med bröstmjölk. När jag kom dit blev jag riktigt arg. Flaskhets?? Var då?
Jag blir så ledsen när jag läser sånt här. Det är ju rena missionen där modersmjölken är det heliga och enda som kan ge ett barn trygghet hos föräldrar som tydligen annars kommer att förneka barnet all närhet. Man ska lida för amningen även om man inte får det att fungera för att sedan kunna känna sig som en bättre människa och en bättre förälder. Så tolkar jag iallafall Kristin Svensson som säger att föräldrar som ger barn ersättning på kvällen för att de ska sova längre på natten försöker forma barnet efter bilden av ett ”idealbarn” istället för att se att just deras barn är unikt på sitt sätt. Att som expert uttala sig så i media skjuter nog en pil i hjärtat på många deprimerade mammor. Och det pekar ut de som väljer att mata med flaska som lite dummare än andra mammor. Dumma och oupplysta som antagligen skulle hala fram bröstet direkt om de fick lite mer information om amning tidigare. Bättre amninsggstöd i ett tidigare skede är hennes botemedel på dessa ”problem”. Hur vore det med bättre information om såväl amning som flaskmatning i ett tidigare skede – både för och nackdelar?
Jag vill bara påpeka, för tydlighetens skull, att jag absolut inte är emot amning. Vill man och trivs med det ska man såklart amma. Det är ett fint sätt att få närhet. Men det finns andra sätt, som dessutom har fördelen att barnet tidigt får tillgång till andra människor i sitt liv och man är inte en dålig förälder för att man väljer bort amning. Det är det jag vill säga.
Och ååååh, varför fanns inte Flaskboken när JAG fick barn? Det är som en ny värld som öppnar sig när man jobbar med det här, en friare och mer jämlik verklighet utan tvång och dåligt samvete. Jag får ge mig sjutton på att den ska finnas när jag någon gång i framtiden får barn igen!
Och den här broschyren som jag hittade genom Amningsbloggen av alla ställen.
Äntligen lite bra nyheter på flaskmatningsfronten, som visar att min bok kommer helt rätt i tiden. I ett långt inslag i kvällens Aktuellt vågade man lyfta fram att flaskmatning går lika bra som amning. Okej, Kristin Svensson var med och sa att det är svårt att ge barnet närhet när man inte ammar. Och Amningshjälpten var där såklart (men de beskrevs iallafall som ”ideell organisation”, vilket många ofta tycks glömma att de är och lyfter fram dem som någon sorts statlig stödinrättning) Men i det stora hela, verkligen bra. Journalisten Rebecka Edgren Aldén som ligger bakom boken ”Skriet från kärnafamiljen” var med och debatterade med en nervös tjej från Amningshjälpen. Egentligen tycker jag inte det var så mycket till debatt, för amningstjejen höll med Rebecka Edgren Aldén i ganska mycket.
Få saker gör en tvååring, eller ett annat litet barn, så lyckligt som en riktigt stor och fin istapp. De slutsatsen drar jag efter dagens promenad hem från förskolan med en stolt Matilda hållandes ett halvmeters isspjut i handen. Inte mindre än tre barn stannade, stirrade och sa ”mamma, titta vilken STOR istapp hon har!!”
… igen. Ni som följde mig under första tiden med Matilda i min mammablogg vet hur mycket jag skrev om detta då och nu när jag börjat arbeta med boken om flaskmatning tänker jag mycket på det igen. I dag kom det tillbaka till mig, känslan av att andra tyckte att man gjorde det lite enkelt för sig som flaskmatade. Och att en del som ammade gärna framställde sig själva som lite duktigare. ”Du måste tycka att jag ammar HELA TIDEN, eller hur? Du har det ju så enkelt, ger henne nappflaska var tredje timme bara”.
Alltså, idiotiska debattartiklar i all ära, jag brukar inte orka diskutera så mycket (om det inte gäller amning och flaskmatning förstås, där ger jag mig gärna in i ordkrig) men den här debattartikeln, är det inte bara för mycket?? Det värsta är att den här kvinnan enligt sin hemsida är ”familjerådgivare” och ”en av nordens mest anlitade föreläsare”.
