Archive for juni, 2010

Unisextankar

Unisextankar
Samtidigt som jag skrev mitt inlägg kom det här uppropet, som ju onekligen verkar behövas. Unisexklädernas sista utpost PoP har bara blommor på klänningarna. Pojkar som vill ha blommor får alltså leta på ännu dyrare ställen. Riktigt tråkigt tycker jag och jag har självklart skrivit på uppropet, men sedan jag skrev sist så har jag tänkt en del och jag tycker faktiskt, i alla fall just nu, att det allra värsta med de nya barnkläderna är att form går före funktion på så små kläder! Midjekorta syntetiska skinnjackor till pojkar, jeans med så låg skärning att halva rumpan syns till både killar och tjejer (på tjejer är de dessutom tajta), blusar som är insydda i midjan, skor som läcker, tröjor så korta att magen lämnas bar. Att de sedan är skrikiga i färgerna och klädda med rosa fluff eller nitar och strimlor gör det bara ännu värre.
Kanske går det inte att dela upp de olika problemen, men Polarn o Pyrets kläder är åtminstone funktionella och hållbara.
Fast förresten det är nog minst lika irriterande med alla könsmarkörer. Även unisexkläderna har ju en liten kod idag oftast, så att man inte ska ta fel på vem unisexplagget är till för, en flicka eller en pojke. Helt sjukt faktiskt. Bruna små tröjor med en blomma i nacken (=flicka), orange byxor med en pirat (pojke), helt vanlig blå munkjacka men med brodyren ”boy” på magen. Eller att man kallar en klänning för unixsex bara för att den är mönstrad i ”otjejiga” färger. ”Unisex” har blivit ännu en sån där ängslig sak som butiker känner att de ”måste” erbjuda i någon utsträckning och så gör man det men på et sådant sätt att det ändå är inpassat i de gamla uttjatade könsmallarna.
Om jag fick välja skulle jag köpa alla Matildas kläder här. Men det är ju så dyrt. Och förresten, jag gillar ju att klä henne i blommiga känningar ibland, det kan jag inte förneka.
Matilda på förskolans sommarfest. Klänning och tights från Varför Därför/Åhléns. T-shirt Lindex (letade efter en enkel vit men hittade bara med puffärm så det fick bli så till slut. Inte ens släta t-shirtar går enkelt att hitta enkelt! Jag frågade till och med på H&M och de sa ”nej, men den här med liten puff är väl ganska neutral?”). Och så de obligatoriska foppatofflorna förstås.

Saker jag inte gillar…

Saker jag inte gillar…
Jag skulle gå på stan och köpa en avslutningsklänning till Matilda häromdagen. Och råkade hamna på H&M, Lindex, KappAhl osv osv osv. Jag klarar verkligen inte att gå omkring där, speciellt inte på H&M. Visst finns det fina saker i högarna, men många av deras barnkläder är så hemska och jag blir arg och stampar ut därifrån. Är glad att Matilda inte ännu ställer krav på vad hon ska ha på sig, för så fort hon gör det gissar jag att vi hamnar där iallafall. Tills dess kör vi på den ärvda stilen med massor av kläder från kusinerna med inslag av Polarn o Pyret och andra lyxmärken som man kan unna sig ibland.

Högklackade mini-hasbeens i Storlek 24. Träklackar, finns det något mer ovänligt att leka och springa i?

Alla sorters bikinis för småflickor går bort, det spelar ingen roll hur mycket blommor och seriefigurer det är på dem. Det är gräns jag kommer hålla på även när Matilda börjar vilja välja själv.
Och sandaler då! Jag skulle köpa sandaler och tänkte att jag inte skulle behöva betala 500 kronor för dem den här gången. Jag gick till Din Sko och det göra jag inte om. ”Jag förstår att du inte vill köpa skor till ditt barn här” sa faktiskt kassatjejen som också var irriterad på att Din Sko inte hade ETT ENDA par neutrala sandaler i storlek 25/26. Det som fanns såg ut så här:
Rosa, rosa rosa, Hello Kitty, rosa. Pojke eller flicka?


Spindelmannen, svart , blått, eldsflammor (inte här men på andra skor). Pojke eller flicka?

Hur kan något så enkelt vara så svårt? Har vi inte kommit längre än så här, trots alla debatter och allt jämställdhetsarbete? Lindex i Uppsala byggde om nyligen och då kunde man ju tro att de skulle passa på att göra barnavdelningen mindre uppdelad. Men nej, de gjorde tvärtom. Från att ha varit en ibland ok klädaffär är nu barnavdelningen uppdelad i två halvor: en full med rosa fluff och glitter och en med blått, svart och eldsflammor och ”rock”. Arg arg arg. Det värsta måste väl ändå vara att form går före funktion i så många barnkläder. Vilket barn har användning för en lila konstpäls mitt i vintern? Och vilket barn tycker om att inte kunna röra sig för att jeansen är för tighta och lågt skurna? Är jag fördomsfull när jag tycker att det är flickkläderna framför allt som begränsar rörligheten? Inte för att jag tycker pojkkläderna är snyggare, lika lite som jag vill köpa lila glitterpumps till min dotters avslutning så skulle jag vilja köpa en tröja med fejkade rivhål och dödsmotiv till en son.

Deprimerande är vad det är. Jag blir så ledsen, sorgsen liksom, när jag tänker på alla barn som känner att de måste ha de här kläderna för att passa in och alla föräldrar som köper och köper utan att reflektera (eller som helt enkelt inte orkar säga nej, fullt förståeligt). Hur ska man som förälder reagera och agera? Och hur ska man ha råd att inte köpa de här kläderna?

Noll knop

I dag är en måndag på kontoret. En sån måndag som är förlängning av söndagen och jag kommer inte riktigt loss med allt jag skulle behöva göra. Men såna dagar behöver man ibland! Funderar istället på höstens resa, som går med familjen till Adelaide i Australien och till Thailand, där jag faktiskt aldrig har varit (knäppt, med tanke på att Thailand väl borde finnas i en svensk resejournalists grundutbildning). I Adelaide ska vi på bröllop, själva syftet med hela resan, och där ska vi vara i 2,5 veckor. I Thailand lyssnar jag på min kära kollega Pernillas tips om vart man ska, hon har ju skrivit flera reportage för Vagabond därifrån. Så vi åker nog till Koh Chng och rider på elefanter tror jag, misstänker att Matilda kommer att älska det. Två veckor där med. Och så tre dagar i Singapore. Sen ska man väl klara att landa hemma i novembersverige?

Awarded!

Awarded!


Hurra, jag har fått mitt livs första blogg-award! Den kommer från finfina Agnes, som tycker som jag och skriver som en stjärna. Tusen tack! I awarden ingår att man ska publicera den tionde bilden från sin blogg, så här kommer den. Den är från ett inlägg om bröllopsfotografering, en extrajobbshobby jag har!

Lägger också in en bild från min första blogg, Matildabloggen, som numera är lösenordsskyddad och inte lika uppdaterad som då. Men under Matildas första år var den min räddning och livlina, oj vad jag skrev. Notera att jag har en AMNINGSTRÖJA på bilden, det var inte många veckor jag hade användning för den. Kul att visa den här bilden faktiskt, med tanke på att mycket av den här bloggen handlar om flaskmatning.
Sen ska jag själv prisa fyra personer, här får ni, fina människor!

Emma för att du är min fina bloggvän som betyder så mycket och som numera också är min författarkollega.
Daniel (som även Agnes har prisat) för att han skriver så bra och för att han gav mig sin tid till en fin bokintervju.
Mirjam som är så ung och ändå har livet så klart för sig och kör på sin grej, och som jag nyligen hade nöjet att få träffa. Och som dessutom har en himla inspirerande blogg!
Maria som skriver om Ester och Emil!