Archive for januari, 2011

VAB…

VAB…
I dag är det hemmamamma som gäller, med i princip kärnfriskt barn som kräktes en gång i förrgår kväll. Så värst mycket skrivande blir det kanske inte då. Då kan ni läsa detta, som handlar om något extremt upprörande och viktigt som jag skrivit lite om förut här. Den här gången har det hela fått stor uppmärksamhet, alla de stora dagstidningarna har gjort egna vinklar (här och här till exempel). Skriver mer om detta framöver, jag lovar!
Högklackade träskor för småflickor, så fruktansvärt och sorgligt absurt på H&M i Uppsala.

NEJ

Jag tar definitivt och officiellt tillbaka detdär om skidturen. Jag vill faktiskt INTE ha mer av detta, nu får det räcka:
vinter

 

Ge mig istället omedelbart mycket av detta:

var3

Och detta:
var
Sen vill jag gärna att det blir såhär:

sommar2

 
Och såhär

sommar1

En kort period av det här är vackert och inspirerande:

host

Men det här halvårslånga snöfängelset, det kunde man väl få vara utan? Det är helt obegripligt att det bara är januari fortfarande. Hur kan det vara flera månader kvar till våren? HUR?
Så, nu har jag klagat på det. Nu kanske man skulle försöka jobba lite.

Dag 14 : Vad hade jag på mig i dag?

Dag 14 : Vad hade jag på mig i dag?
Ja, vad hade jag egentligen på mig idag? Nu är dagen inte slut så byten kan väl ske men jag har på mig följande:

Stretschjeans från Esprit
Linne från Tradera
Vit blus från Vero Moda
Kofta hittad på vinden
Strumpor från Åhléns
Sockor julklapp från tomten
Skor dr Martens
Halsband present från Pernilla
Armband från Aruba och Thailand
Vigselringen
Glasögon av okänt märke som är lagade med ett gem

Och underkläder
Hej

En dag på jobbet

En dag på jobbet

Jag har i mitt jobb alltid, alltid med mig mitt anteckningsblock. Jag skulle helt enkelt inte klara mig utan även om jag allt som oftast har stora problem med att tyda min egen handstil. Jag gillar verkligen de bilder Pernilla brukar ta på mig in action när jobbar, ett av få tillfällen när jag faktiskt inte är ett dugg medveten om hur jag själv ser ut och beter mig utan bara ser det som finns runtomkring. Idag hittade jag den här gamla bilden när jag intervjuar en helikopterförare efter en flygtur över Grand Canyon.

Den här bilden när jag rapporterar ett julbord är mer vardagsaktig, och faktiskt (kanske inte så förvånande) också mycket mer representativ för hur mitt jobb vanligtvis ser ut.
Jag tror jag ska försöka be Pernilla att ta fler såna här bilder på mig, det kan bli en liten serie!

Vinter

Vinter
Ja, okej. Vintern kan vara rätt fin ändå. Jag längtar sjukt mycket til våren och vill helst inte se en enda minusgrad till egentligen. Men igår var vi ute i vår lilla skog och grillade korv och lekte kurragömma i solen på åkrarna (för Matilda är det inte så viktigt att man gömmer sig bakom något speciellt, det räcker att ställa sig med händerna för ansiktet på en fin plats). Och då var det rätt fint ändå. Så tack vintern, för att du visade vad du kan. En skidtur känner jag att jag vill hinna med nu. Men sen får det lov att bli vår, tack.


Full av isolering

Full av isolering
Just nu händer det mastodontmycket runt mig. Varför är det så, att en stor händelse aldrig kommer ensam? Det har gjort att hjärnan känns svullen och överhettad. Man kan inte ställa en fråga till mig, jag blir helt blockerad. Det känns som om huvudet är fyllt med ett kraftigt isoleringsmaterial som trycker. Åh, hoppas det lugnar ner sig lite snart.
Självporträtt från häromdagen


Tillägg dagen efter: får väl säga också att det alltså inte är något jätteallvarligt som hänt mig, jag mår fint. Så ni (läs: oroliga familjemedlemmar) behöver vara undra om jag inte berättat något som hänt. Det har det inte.

Tofsfeber på Formex

Tofsfeber på Formex
Jag har varit och spanat in vd som gäller i inredningsväg under våren på branschspektaklet Formex. Och jag kan bara dra en slutsats: det enda vi vill ha är Maria Montazami! Mässan var proppad med vackra, inspirerande saker och människor men var var alla journalister? Ingen annastans än i Maria Montazamis monter där det rådde rena paparazzi-jaktstämningen. Väskor, skärp, hundhalsband och armband är några av sakerna Maria designat och ser man tillfolkmassan så kommer de att synas i var mans hem senare i vår. Se fram emot en vår fylld av tofsar.
Maria Montazami med en av sina produkter, ett flätat skärp. På insidan finns citatet som blivit en moderna klassiker inristat: ”Utan läppstift känner jag mig naken, rädd, exposed”. Ett måste till våren?
En av mina egna Formexfavoriter: under barnrumslampa med kantband och pärlor som jag verkligen skulle vilja ha i mitt eget sovrum. Kommer tyvärr inte ihåg tillverkaren.

Säg ja i solen

Säg ja i solen
En gång resejournalist, alltid resejournalist. När jag och Martin gifte oss på en thailändsk strand hamnade det i Allt om resor!
Text: jag själv
Foto: Thailändsk bröllopsfotograf och jag
Ursäkta felplacerade ä-prickar i rubriken, det är ett korruppslag!

Vårkänslor

Vårkänslor
I dag har jag varit på ett så härligt uppdrag. Jag säger inte vad nu, det kommer i tidningen nästa vecka, men det fick mig i alla fall att besöka tropiska växthuset och orangeriet i Botaniska trädgården här i Uppsala. Vilken plats! Perfekt att vara på nu i den här tunga kalla årstiden som aldrig vill ge med sig.


Ännu mer prinsigt

Ännu mer prinsigt
Sällan har jag fått så många frågor om en krönika som den förra som bland annat handlade om det likala Uppsalauttrycket ”prinsigt”. Alla som kommer härifrån verkar ha en nära relation till språket,f ör de som inte hade hört det blev nästan lite upprörda, och de som hade hört det blev jättestolta! Och mysteriet med begreppet har dessutom fått sin lösning. Jag fick följande mejl från en läsare. Ett vardagsmysterium är löst!

Hej Johanna,
I morse satt jag och åt frukost och från vardagsrummet hördes ett tjut och ett asflabb! Anders, min make, rullade sig i soffan efter att ha läst din krönika. Han babblade på i rekordfart och jag ska nu försöka sammanfatta historien för dig så ska du få veta ursprunget till uppsalaslanget prinsig.
Prinsig är ett uttryck som har sitt ursprung i Nåntuna (och med ett grabbgäng födda 1977 så kanske kan det vara så att det faktiskt är vänner till dig som en gång myntat uttrycket, eller vänner till vänner). Det har inget med prinsar att göra utan kommer från cigaretterna röda Prince.
Det var en kille i gänget i Nåntuna vars pappa rökte mycket röda prince och som hade för ovana att sprida sina cigarettpaket kring sig, inte minst i bilen. Grabbgänget tyckte det var ett lodigt och lite bisarrt och i viss mån sunkigt beteende och började kalla det prinsigt att vara lite lodig. Det blev ett begrepp som användes ofta och aldrig i positiv bemärkelse, utan bäst översatt med lodig kanske. Detta var i slutet av 80-talet/början av 90-talet. Killarna är inte helt överens om när men det var definitivt under den så kallade rollspels-eran i gänget för då partades det frekvent om prinsigt.
Så, då var det aldrig positivt, men det är ju lätt att se hur ett sånt uttryck kan förändras till positivt om man inte vet ursprunget.
Anders gillade speciellt din titel. Att bära blazer, gärna med uppkavlade ärmar o lofers, är otroligt prinsigt!!!

Kul i alla fall att du skrev om detta! Gillar att läsa dina krönikor!





Dag 13: Den här veckan

Dag 13: Den här veckan
Den här veckan har inte blivit som jag trodde.
Vad jag tänkte i söndags kväll: Åh vad skönt att få börja jobba igen, jag längtar till loftet. Jag har så mycket inspiration.
Vad jag tänker i dag fredag: Åh jag vill bara gå hem. Hur kan det bara vara en vecka sen jag var ledig? Hur kan jag inte ha hunnit med någonting alls den här veckan?
Jag har till och med fått ge bort ett jobb till Pernilla för att jag inte orkade.
Men det har hänt en massa annat istället. Jag har druckit cava med fina, fina tidigare nämnda Pernilla. Jag har varit hos läkaren. En släkting till Martin har varit svårt sjuk och blivit bättre igen. Och bäst den här veckan: min bror och hans fru fick en liten rödhårig son i natt. Jag är så glad för deras skull!
Nu kommer helgen. Jag ska få besök av två fina vänner som jag träffar alldeles för jättesällan. Och förhoppningsvis får jag träffa den där rödhåriga lilla skrutten också!
Nu du brorsan!

Dag 12: I min handväska

Dag 12:  I min handväska

Jag har skjutit på detta inlägg, måste jag erkänna. Väntat på att min handväska ska bli sådär rolig och intressant som andras verkar vara, med chanelläppstift och ett gammalt tunnelbanekort från New York och någon gullig liten pryl jag fått skickad av en hemlig beundrare. Tyvärr så har inget hänt och min väska är full av rätt tråkiga saker. Here it goes. Allt är fotat med min Iphone, som också låg i väskan.

Väskan är jag iallafall nöjd med! Det är en brun axelgrej i grovt tyg som jag köpte i Bangkok.
En bankdosa

Ett halsband med en ekorre (roligaste grejen i väskan, helt klart!) från Etsy som jag råkade köpa när jag letade smycken till bröllopet.

Ett minneskort

Hörlurar

En hopvikt femtiolapp

Plånbok med blommigt foder

Vit kofta

Läppgrejs

En lapp med anteckningar om ett av mina senaste uppdrag

En hög oöppnade fönsterkuvert, bland annat ett hotfullt årsbesked från CSN…

Handsprit

En krona

Hårspänne som jag aldrig använt

Dag 11: Mina syskon

Mina syskon. Jag har två bröder, båda äldre. Jag antar att jag därmed är en ganska typisk lillasyster som alltid velat välja andra vägar. När jag var liten var det en lycka att ha äldre bröder som försvarade, hjälpte en och som man kunde slå (det var när jag var riktigt liten). Min ena bror M lyssnade på Depeche så hans tak som var mitt golv vibrerade, var teknolog i chockrosa overall och ska snart (inom en vecka, så himla spännande!) få sitt första barn efter att under flera år varit pappa tillsammans med sin vackra frus två söner. Min andra bror F älskar Springsteen och jobbade i skivaffären i centrum när jag var liten, en coolhet som ibland spillde över också på mig när jag alltid fick höra de senaste vinylsinglarna först. Han hade flickvänner i sitt rum och en kanin som hete Pine. Nu är han barnläkare och har också en vacker fru och tre barn, Matildas kusiner som hon avgudar. Nu när vi alla är vuxna kan vi umgås på ett nytt sätt, att jag är ganska många år yngre är inget någon längre tänker på. Det är fint med syskon!