Archive for februari, 2011

Internationell fredag

Internationell fredag
Jag och Pernilla har bestämt oss för att anamma vår oerhört viktiga roll som resejournalister och hedra olika länder genom färgmatchade kläder en gång i veckan! Härunder ser ni de två första veckornas klädsel.
Vi inledde med ett äkta svennebanan-tema för det är ju som man säger: ”Borta bra med hemma bäst”. Gult och blått!
I dag körde vi lite solidaritet med de italienska folket mot deras kvinnorförtryckande ledare Berlusconi och klädde oss i italienska färger. Hunden jag håller i är en liten sjungande gondoljär som Pernilla och jag köpte på the Venetian i Las Vegas.

Bröllop i ett flygande student-tefat

Bröllop i ett flygande student-tefat

Nu har jag varit med i tidningen igen. I dagens 18 minuter kan man inte bara läsa min artikel om roliga vigselplatser i Uppsala utan också se mig testa en av dem – iförd min egen bröllopsklänning. Finaste kollegan Pernilla Sjöholm har fotat mig som vanligt.

Vem vill inte gifta sig mitt bland trötta lärarstudenter?

En glasgång med utsikt mot botaniska trädgården – perfekt att skrida fram mot sitt nya liv igenom?
Bilderna är tagna i Blåsenhus, Uppsalas senaste skandalbygge.

Dag 19: Detta ångrar jag

Det är så himla trist att säga saker som ”jag ångrar inget, alla erfarenheter är positiva i längden” eller sånt men det är just så jag känner. Det enda man ångrar kan vara sånt man inte gjorde, men inte ens där tycker jag om att älta och gräma mig. Man valde som man valde.
Men ändå, något måste det ju finnas!
Och jag kommer på en sak nu.
När jag reste runt i Indien för ganska många år sen spenderade vi bland annat några dagar i Bombay, en fashinerande stad minst sagt. Jag har alltid haft en svaghet för Bollywood, älskar dessa filmer för att inte tala om musiken, så det var lite av en dröm som blev sann att befinna sig i denna filmiska världsstad.
En dag på vandrarhemmet dök det upp en indisk man som frågade oss om vi ville följa med och vara statister i en bollywoodfilm i två dagar. Tydligen var det ganska vanligt att filmbolagen raggade västerlänningar på det här sättet, en västerlänning kunde ge en viss internationell stämning och status i inhemska produktioner.
Vi hade andra planer, nästa dag skulle vi resa vidare och stämningen mellan oss två som reste kanske inte var den bästa heller. Så vi sa nej.
Hur kunde vi???? Jag har nästan aldrig grämt mig så mycket som över detta. jag som ÄLSKAR Bollywood, hur kunde jag missa den chansen att få vara med bakom kulisserna?
Fy sjutton.
 .

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Dag 18: Min favoritfödelsedag
Min favoritfödelsedag är inte min utan min dotters. Dagen hon föddes förvandlades mitt liv till något mycket mer mångbottnat och mycket bättre. Fast själva födelsemomentet, alltså smärtan, hade jag kunnat vara utan förstås, det är inget jag gärna tänker på eller tycker hade stor betydelse. Det viktiga var att hon kom ut till oss. Vilken grej. Och det tänker jag på varje år hon fyller år – på FN-dagen.
Nyfödd liten M

Dag 17: Mitt favoritminne

Dag 17: Mitt favoritminne
En av mina bilder från Roskilde 2001. Okänt band på campingscenen.
Juli 2001. Jag är 23 år gammal. Singel sedan ett halvår och våren har varit tuff men mycket rolig med massor av nya människor. Jag har börjat plugga til journalist, jag har kommit på att jag vill fotografera på jobbet och jag och en klasskompis har fixat presspass till Roskildefestivalen. Vi bor på mediacampingen och känner oss coola. Min kompis har åkt hem och jag ska snart möta en annan, Tobias, inne på festivalområdet. Där ska vi ligga i hängmattor ich dricka cocktails och sen ska tillsammans med okända nyfunna vänner titta på Håkan Hellströms magiska konsert (en helt otrolig konsert ska det visa sig, detta var ju hans mest hypade period och allt med honom var explosivt och underbart. Men det hör inte till det här minnet även om konserten förlängde min känsla). Jag går genom den varma eftermiddagssolen i dammet med en Carlsberg i handen. Jag har på mig mina snyggaste, bästa jeans, min snyggaste, bästa t-shirt och Converse. Jag känner mig så stark, så säker och så ofattbart lycklig som om det var precis nu allting började. Jag har så mycket framför mig, så många spännande år av roliga jobb, fina vänner och nya kärlekar. Jag känner en lycka som är glasklar, blank och som överskuggar allt annat, just i det ögonblicket älskar jag mig själv totalt.
Att känna sig helt hemma i sig själv för första gången på flera år är den stora lyckan och det vill jag alltid minnas. Det här minnet tar jag ofta, ofta fram när jag känner mig osäker på mig själv. Att jag har varit den där coola, starka tjejen i rött hår och Converse som hade hittat sin uppgift och fotade sina första reportagebilder på Roskildefestivalen. Det var jag. Det ÄR jag.
En annan av mina bilder. Bandet jag följde under festvalen var inga mindre än mina vänner i Hell on wheels, som jag idag mest har lite facebook-kontakt med.

Dag 16: Min första kyss

Dag 16: Min första kyss

Nej, för mig är detta för privat. Det handlar om mina tonår som på så många sätt var en jobbig tid och jag vill inte berätta om min första kyss. Men det finns en, så klart. Här får ni en bild på en kyss istället, en lånad från nätet nånstans. Men fin!