Archive for november, 2012

Fredag!

Fredag!
Trevlig helg alla! Om ni tittar i UNT på söndag så kan ni se vad jag gjorde på jobbet förra veckan. Bilden härunder är en ledtråd. 

Att sälja

Att sälja
Av alla saker som jag gör varje dag på jobbet så är det en sak som är det tveklöst svåraste: att sälja. Just nu är det mycket sånt för mig. När jag kom tillbaka på heltid för tre veckor sedan var jag helt inställd på verkligheten: hade inga inbokade jobb, visste inte ens vad jag skulle göra samma eftermiddag.
Hittills har jag haft fullt upp, det har gått bra, för attinte säga enkelt, att få in jobb. Men oj, vad man får ligga på! Ringa och ringa och mejla och mejla och tänka att det måste gå fem, eller kanske tio, nej på ett ja. Vissa dagar är det enkelt att göra det. Vissa dagar sitter man och slår pannan i bordet av frustration. Jag vet ju att jag kan det här, att jag har kompetensen och att mina jobb skulle lysa upp alla de där tidningarna! Problemet är bara alla andra tusentals andra frilansare. Det gäller att slå sig igenom den där massan av konkurrenter och sticka ut som det bästa valet och det är verkligen inte så enkelt alla gånger, hur kompetent man än är.
Jag som ändå har jobbat i tio år! Hur skulle det vara att börja från noll nu, det tänker jag en del på. Då och då blir jag kontaktad av journalister som ska börja frilansa och vill ha tips och tricks av mig. Då är det ibland svårt att svara. Min bästa hjälp är min egen erfarenhet och den kan man bara jobba sig till. Tiden är verkligen ens bästa vän, och man har obegränsat med exempel på lyckade jobb man har fått publicerade.

Nej nu. NU är det dags att lyfta luren istället för att skriva förhalande blogginlägg. Wish me luck!

Hennes röst

Idag är en sådan dag. Mina tankar är inte riktigt här, de är någonstans ett år tillbaka i tiden och mer. Jag är med Karin i huvudet och minnen föll över mig när jag promenerade till jobbet. Att de är just minnen och att det aldrig kommer bli annat och inte finns någon annan än jag som kan fylla i detaljerna, kan jag fortfarande inte fatta.
Karin hade en helt underbar röst. Så melodisk, harmonisk och klangfylld. Jag tänker mycket på hennes röst. Sista åren hade vi mycket kontakt på telefon eftersom vi bodde i olika städer och jag tänker på hur hon lät när vi hälsade och sa hejdå. Ibland lyssnade jag bara på hennes röst och missade orden hon sa, den gjorde mig så lugn. Jag hoppas att hon inte tog illa upp, hoppas hon inte trodde att jag inte lyssnade. Ingen gjorde mig så trygg som hon.
Hon sjöng också. Själv och i olika band och tillsammans med Tom. Jag följde henne och bandet på olika spelningar och satt i olika källare och lyssnade. Helt fantastisk var hon.
I några låtar på Tom Malmqvists första skiva, hörs Karin i form av sitt sång-alias Jani. Jag har lyssnat på det här en enda gång sen i våras och det var för smärtsamt. Det kommer att dröja innan jag lyssnar på det igen. Men jag vill gärna dela en låt med er här, för de är fantastiska tillsammans.

Wood

Helgen.

Helgen.

Vi rymde i helgen, till De sydöstligaste dalaskogarna där det finns en gammal by och ett gammalt hus. Och där är alltid lika vackert, oavsett årstid. Nu finns där en varg också, hade vi hört, men den såg vi inte.

 Pontus har upptäckt Lego!

 (denna fantastiska bild har Martin tagit)

Så här kan det också se ut, i maj ungefär….

Me, english style!

Me, english style!

For different reasons I decided that a presentation in english is exactly what this blog and my company need! I really like to write in english and find myself to be pretty good at it so it’s about time.
About myself, then. I’m a freelance journalist, editor and photographer, the first is what I do most. I’ve worked as a journalist for ten years now and my job has taken me all over the world and  different fields of society. That’s what I love about this job, the variety and all the people I meet, the new things I learn each day. A perfect combination for someone who once couldn’t decide what to do with her life because she was interested in everything. Today I’m especially good att travel writing, consumer issues and producing material for customer magazines and special newspaper supplements. But most subjects and angles and clients interest me, that’s what I like best about journalism, work never ceases to surprise me. I know it will take me to new great places in the future.

As for which magazines and agencies I worked for, here are som examples (there are many more). I have gone back and forth between travel magazines (such as Allt om resor and Vagabond), newpapers (Norrtelje tidning, Upsala Nya Tidning, Dagens Nyheter and 18 Minuter), glossy magazines (for example Amelia, Drömhem och trädgård), customer magazines (Hemma i HSB, Bättre hem) and many, many newspaper supplements produced by the agencies Marknadsmedia and Active Media Partner.

My complete resumé (in swedish) is to be found here. And click here to see some examples of my work.


 During a trip to Las Vegas and Grand Canyon for Dagens Nyheter and Aftonbladet.


Me, second from right, in action at work, testing the fun of a karaoke night, for 18 Minuter.

In my wedding dress trying out good spots for tying the knot, also for 18 Minuter.
And trying the best (?) pizza in Brooklyn, New York for travel magazine Vagabond.
(all photos by Pernilla Sjöholm

Lite mer politisk

Lite mer politisk

Idag kan ni läsa om mig i Uppsalatidningen. Eller, egentligen handlar artikeln om vår nystartade Föreningen flaskmatning i Sverige. Men jag och Pontus illustrerar det hela. Artikeln tar också upp det jag skrev i det här inlägget.
artikeln finns på sidan fem men det står på förstasidan också.

Inte bara politisk

Inte bara politisk
Det har varit mycket tyckande och politik här på sistone. Men faktum är att jag göra annat också! Finns på Instagram till exempel. Följ mig gärna, Tjohanna heter jag. 


Föreningen flaskmatning i Sverige!

I morse medverkade jag och Åsa Brugård Konde, ordförande i Nationella amningskommittén, i TV4 Nyhetsmorgon och pratade om amning och flaskmatning och hur flaskmatande föräldrar blir bemötta idag.  Dessutom berättade jag om Föreningen flaskmatning i Sverige, som vi presenterar idag!
Det är en intresseorganisation som arbetar med att förändra klimatet i Sverige för föräldrar som inte kan eller vill amma, för de som vill delamma och flaskmata eller bara flaskmata. Jag är så stolt och glad! Kolla in föreningens hemsida: http://flaskmatningisverige.se.

Här kan man se TV- inslaget i sin helhet.

Vilka%20r%C3%A5d%20ska%20nyblivna%20mammor%20f%C3%A5%20om%20amning?

Landstinget ljuger!

För två veckor sedan snart så läste jag en artikel om amningskurser i Uppsalatidningen. Jag reflekterade inte så mycket över artikeln, det är väl bra med amningskurser, speciellt som många ammande mammor upplever att de inte får tillräckligt stöd från vården. Vad jag däremot reagerade på var faktarutan intill artikeln, den kan ni se här intill.
Min första tanke var: Men hur kan de påstå att bröstmjöksuppfödda barn får högre IQ, bara sådär? Dåligt kollade fakta av reportern, jag  måste kontakta henne.
Men sen såg jag att det fanns en källa: Amningsstrategi för Uppsala län. Jag letade upp strategin på nätet och där stod det, svart på vitt:

”Man har visat att bröstmjölksuppfödda barn har ett högre IQ, men också har en minskad risk för infektioner och att senare i livet utveckla diabetes och fetma.”

Det är MYCKET svårt att förstå hur detta om IQ kan ha hamnat i amningsstrategin, som godkänts av chefsläkarna i Upsala läns landsting. För det stämmer ju inte!! Läs här, orkar ni inte kan jag sammanfatta det:

I studier som gjorts om amning och IQ, upptäckte forskarna en positiv inverkan för amning på intelligens, men enbart när andra potentiella variabler – som moderns IQ och föräldrarnas utbildning och ekonomisk status – hade tagits bort. När de variablerna togs med visade sig amning ha väldigt liten påverkan på ett barns IQ. IQ – är alltså i första hand ÄRFTLIGT. Det är inget som barnen får genom bröstmjölken!!  Och i vilket fall som helst, om en ammande mamma är deprimerad eller stressad och amning att gör saken värre, kan säkert det ha mycket större konsekvenser för barnets framtid än några IQ-poäng.

Så varför finns då denna trötta myt med i Amningsstrategin för Uppsala län, som kom i augusti i år? Normalt sett är det ju kvällsitidningar som bjuder på såna snedvridna sensationsrubriker? Det är ett mysterium som gör mig mycket, mycket upprörd. För finns det något värre än när föräldrar får uppfattningen att deras barns framtid hänger på om de ammar eller inte?
Mats Reimer skrev väldigt bra om hur just amning och IQ kopplats ihop i Dagens medicin för ett tag sen. Det handlar dock om medias bild. Inte om ett styrdokument för ett av Sveriges största landsting. 

Förresten, förra veckan föreläste jag på sjukhuset här i Uppsala om flaskmatning och mina amningsupplevelser. Min kollega Anders Hedberg Magnusson filmade det hela, titta gärna om ni har tid!

Unicef tar ställning

Unicef tar ställning

Nu har Unicef öppet tagit avstånd från Katrin Zytomierska. Det känns jättebra att jag antagligen varit med om att påverka att detta skett!

De skriver så här:

”Vi vill understryka att vi inte har något samarbete eller överhuvudtaget uppmanat henne att dela vårt innehåll. Olyckligtvis uppmärksammade vi även på Twitter att hon lagt upp bloggmaterial om vår kampanj. Vi beklagar det och att vissa har uppfattat det som ett samarbete och stöd för henne.

 Som barnrättsorganisation tar vi avstånd från alla former av kränkningar och diskriminering oavsett om det sker i sociala medier via en bloggare eller i det verkliga livet. ”

Så längt så bra. Men jag ifrågasätter starkt deras metod att först ”godkänna” vissa bloggare för att publicera deras material, men sedan ändå dela ut alla bilder och annonser fritt på sin hemsida så att vilken bloggare som helst kan hämta dem. Unicef behöver en strategi för att deras material inte ska hamna i fel händer på nätet. Det är ju så lätt hänt. Speciellt en kampanj som vänder sig mot mobbing, som ju ofta sker via nätet idag, måste försäkra sig mot detta. Jag hoppas på en rapport om förändring av detta. Till och med jag, som än så länge är ganska ny med att vara så pass aktiv inom sociala medier som jag är, kan se att detta inte fungerar alls. 

Jag och Katrin Zytomierska

Jag och Katrin Zytomierska
(skärmdump härifrån)

Nä, det trodde ni väl inte? Inte jag heller. Jag är en av dem som har mycket svårt för de budskap hon sänder ut i sin blogg, som jag läste ett tag när hennes son Bingo var nyfödd. Nu har jag varit tvungen att titta in på den igen. För igår blev jag på ett oväntat sätt placerad i samma fack som henne när jag genom ett twitterinlägg blev uppmärksammad på det här. Katrin har bestämt sig för att pusha för Unicefs kampanj för utsatta barn. och hon bestämde sig för att göra det en minut efter att hon publicerat det mycket kontroversiella och omdebatterade inlägget om gymkedjan SATS kampanj (tänker inte länka till henne).
Jag är själv en bloggare för Unicef. När de vill ha fram ett viktigt budskap mejlar de mig med information, bilder och annat som jag sedan kan lägga ut på bloggen. Det var Unicef som själva kontaktade mig med en förfrågan om att blogga för dem, och jag fick intrycket av att de hade kollat bloggen innan så jag blev glad. När jag har bloggat om dem så brukar de tacka mig via mejl och i en bloggkommentar.
När Katrin Zytomierska la upp annonsen så tackade Unicef henne offentligt, bland annat på Twitter. Detta trots att hennes blogg ofta inte signalerar annat än att det är ok att mobba. De motiverar detta med att hon har många läsare. De har också svarat mig efter en direkt fråga på Twitter, att hon inte  ens är med i Unicefs bloggnätverk.
Vad är det för värde i att ha utvalda bloggare som får blogga åt Unicef om man sedan ändå inte bryr sig om var ens annonser hamnar? McDonalds tog bort sina banners från finest.se efter hennes hatiska inlägg mot SATS. Hur kan det komma sig att inte ett FN-organ gör det, utan till och med uppmuntrar henne, en person som mobbar andra offentligt för deras vikt? Vad sänder det för signaler till många av de utsatta barn och de många unga som läser hennes blogg?

Precis nu har jag fått veta att Katrin har fått sparken från finest.se. Inte så konstigt kanske, med tanke på hur många annonsörer de tappade efter hennes inlägg. Men NU om någonsin är det väl dags för Unicef att öppet ta avstånd från henne?

Hur man pekar ut föräldrar som intelligensbefriade

Hur man pekar ut föräldrar som intelligensbefriade

Den här bilden är inte bara rolig. Den visar också hur man som flaskmatande förälder känner sig denna vecka när denna utredning som förberedelse till ett lagförslag kom. Man känner sig utpekad som en som inte vet bättre. Som en som inte har förmågan att själv fatta beslut om sig själv om sin familj. Som ska tvingas läsa varningstexter liknande de som finns på cigarettpaket när det enda man ska göra är att gå till affären och köpa mat till sitt barn, mat som dessutom är fullgod och innehåller all näring barnet behöver. Hur kränkande det är kan jag inte ens börja förklara?
Att de sedan verkar ha författat lagtexten på helt godtyckliga grunder utan annan vetenskaplig bakgrund än ett diffust ”amning är bäst”, jag det är så dumt att man inte kan tro att det är på riktigt. VARFÖR måste man kontakta ”utbildad personal” innan man ger sitt barn modersmjölksersättning? Är det gift i ersättningen kanske? I så fall borde man nog kontakta utbildad personal innan man ammar också för såvitt jag vet jag det finnas såväl dioxiner som flamskyddsmedel i bröstmjölk.
Folk kommer inte att sluta amma om det inte står ”Varning” på ersättningspaketen. Tvärtom. Om bröstmjölksersättning var mer tillåten skulle den gigantiska pressen på svenska mammor bli mindre och fler kanske skulle orka fortsätta amma.
Det här är bara rent kvinnoförtryck, formulerat i lagtext.

(Boken som bilden kommer i från heter ”Safe baby handling tips”, av David och Kelly Sopp. När jag såg bilderna i den så skrattade jag så jag nästan grät. Sen såg jag att flera av dem är riktigt träffsäkra. Kolla här för fler exempel.)

För två år sen

För två år sen
Imorse snöade det när vi cyklade till förskolan. Mentalt har jag konserverat all kroppsvärme och siktar på ren överlevnad fram tills någon gång i mars. Nej, jag tycker inte om vintern. Ännu mindre nu när vinter innebär engigantisk drica av overaller, vantar, mössor, skor, tröjor, galonbyxor och så vidare i all evighet som man måste dra fram och klä på sina motsträviga barn varje gång man ska ut.
Kan ju inte låta bli att tänka på vad vi gjorde för två år sen precis vid den här tiden: matade och red på glada elefanter på Koh Chang, Thailand. Tur att man ändå har gjpot sådana saker, så man har något att drömma lite om!