Archive for maj, 2013

#jagälskarsvenska

I mitt andra land Finland kämpar man just nu med en svår och viktig fråga: svenskan. De senaste åren har hatet mot finlandssvenskar vuxit, och kulminerade förra veckan då två finlandssvenska journalister blev mordhotade via nätet.
Det här är en superviktig fråga som handlar om mycket mer än språk. Det handlar om nationell identitet och respekt. Det handlar inte bara om svenskan heller, det handlar också om en stor främlingsfientlighet i största allmänhet som spridit sig i det finländska samhället och ända upp i partitopparna.
Bland annat. För mig handlar det personligen om att jag är finlandssvensk (om än svensk medborgare sedan halva mitt liv) och varje gång jag reser till Finland märker av klyftan mellan finskspråkiga och finlandssvenskar tydligt.
Nu har frågan tagits tag i av två stora dagstidningar, finska Helsingin Sanomat och finlandssvenska Hufvudstadsbladet som markerat så här och så här. Hoppas fler liknande markeringar kommer framöver!
Följ #jagälskarsvenska på Twitter också. 

Äventyraren från Knivsta

Äventyraren från Knivsta
För ett tag sedan gjorde jag ett jobb för lokaltidningen om Sören Kjellkvist, en äventyrare från Knivsta som skulle ge sig ut på sitt livs äventyr. Nu är han iväg: paddlar längs med hela Norges kust, från söder till norr, i flera månader, utan några medhavda pengar eller mat. Han ska leva på vad naturen och vänliga lokalbor ger honom, helt enkelt. Nu är han inne på femte dagen och jag är fast i lägesuppdateringarna som kommer varje kväll. Hur långt har han hunnit? Vad fick han äta? Hittills har det varit mest en blandning av småfisk och kottar som verkar lite sådär, men idag blev han bjuden på middag av några svenska seglare. Ni måste följa honom och uppmuntra honom! Här är hans hemsida och här är hans facebooksida.

Sören Kjellkvist, foto Johanna Stenius

Sören och hans hund när jag träffade honom för tidningen Knivstabygden för ett par månader sedan. Han vann priset ”Årets äventyr” på Vildmarksmässan tidigare i år. 

Fullt upp!

Fullt upp!
Det händer mycket just nu. Jobben forsar in, jag är ensam med barnen i åtta dagar medan Martin är i Indien (ÅH, bilderna på maten han äter som kommer till min telefon, jag står inte ut. Indisk mat i Indien. Det ÄR det bästa som finns) och om en vecka åker jag och Pernilla till Cornwall på reportageresa. Innan dess ska jag skriva minst sex artiklar, bolla ett av mitt livs just nu roligaste projekt (det hemliga!) och sen kanske sköta barnen också, med lillfingret sådär.
Känns lite skönt just nu att frilansandet alltid går ner lite på sommaren. Redaktörer kommer med besked att ”de inte köper in förrän i augusti”, så jag hoppas att jag kan få några veckors ledigt i sommar utan att behöva ha ont i magen av oro för höstens jobb. Det är så, frilanslivet. Ena veckan panikmycket, nästa vecka ingenting. Jag är rätt van vid det här laget, men föredrar ändå de här perioderna när det är fullt upp. Det känns tryggare.

Detaljer från dagen

Detaljer från dagen
En handfull svart vinbärsblad.
En omväg i blåsten.
En pratstund med kaffe.
En historia om konflikter.
Två vänner i en park.
Två skrikskrattande flickor på balkongen.
Ett barn i famnen.
En hand full med mjölkindränkt hushållspapper.
En pepparkaka.
En glad tanke.
En sorgsen tanke.

En vardagsdag.

De reser sig ur askan

De reser sig ur askan
Igår var jag ute på ett ovanligt givande jobb för en av mina roligaste uppdragsgivare. Jobbet innefattade ett besök på Sigtunahöjden, konferenshotellet som brann ner till grunden i januari i år. Nu är återuppbyggnaden i full gång. Reportaget kommer senare i höst, men jag vill ändå visa några bilder.

Ett träd som blivit svett av eld. 

Allt, precis allt,  brann upp. Vad som skulle räddas avgjorde slumpen. En penna i en blomlåda vid entrén. 

Sotig lampa.

Ovanligt stolt över mig själv

Ovanligt stolt över mig själv
Genom att kämpa hårt har jag haft en del riktigt roliga, och väldigt personliga framgångar på jobbet den senaste tiden. Idag kom en av dem ut till prenumeranter – nämligen senaste numret av tidningen Föräldrar och barn, där jag skrivit ett stort reportage om flaskmatning.
När Matilda var nyfödd och jag satt och eldade upp mig över de hårt vinklade reportagen som i en anklagande ton präglade mediebilden av amning då, så var min dröm att en dag få skriva omd etta för de stora föräldratidningarna på ett helt annat sätt. Ett icke-fördömande sätt. Det är helt okej att flaskmata. Det är helt okej att amma. Punkt.
Och nu är jag där. I Föräldrar & barn har min egen krönika fått en helsida, och det är något som sväller i mig. Det här har jag uppnått!
Nästa vecka finns den i butik.

Bilden är lånad från Facebook. När jag har en bättre lovar jag att byta ut denpub!

Idag…

Idag…
… stressar jag upp mig över att det är helgdag IGEN. Maj är verkligen inte en månad för småföretagare!

… Skrattar jag åt Facebookgruppen  ”Vi gör en Littorin” som en av mina redaktörer startade igår.

… Är jag sjukt glad och pirrig inför ett möte som precis bokades in. Anledning hemlig, plats hemlig. Men går det bra lovar jag att berätta!

… Ska jag snart gå till psykologen och det känns för en gångs skull som att jag inte är i bitar.

Och så här ser det ut vid disponentvillan just nu. Så fantastiskt att det är overkligt. 

Skolmatsalar då och nu

Skolmatsalar då och nu
Det finns mycket jag förknippar med måltiderna i skolmatsalen i låg- och mellanstadiet. Ordet ”restaurang” är inte ett av dem. Jag minns lyckan de dagar vi fick ost på brödet. Jag minns restdagarna som kallades ”husmors resurser”. Jag minns den mjöliga potatisen med tjockt skal. Jag minns lasagnen som alla älskade och lapskojsen som jag avskydde. Jag minns när jag var skolans enda vegetarian och mattanterna suckade argt när de gav mig min lilla plåtlåda med brända rödbetsbiffar.
Det var inte mycket som liknade den matsal jag besökte i en kommunal skola idag, där det bland annat fanns en salladsbuffé med ungefär 20 sorters sallad, brieost och hembakt bröd och där det alltid finns tre rätter, varav en vegetarisk, att välja på.
Det går ju att göra något riktigt bra av offentlig mat, även om personalen får, som de själva uttryckte det, ”trolla med knäna”. Det är alltid spännande att besöka kommunala matsalar och kök tycker jag, det är faktiskt där en majoritet av alla barn får dagens största måltid serverad.

Lokalkändis.. i Estland.

Lokalkändis.. i Estland.
Förra veckan i Estland bliev jag intervjuad av en journalist från lokaltidningen Põhjarannik. Nu har de publicerat en  bild på mig när jag ska äta ister med honung och jag sett att första delen artikeln är baserad på mig. Har försökt översätta med google translate fast förstår ändå bara en del. I huvudsak verkar de ändå ha fått med vad jag vill och tycker, och det verkar vara en nyhet i sig att jag reste dit för tio år sedan. Roligt!

Den som kan estniska får gärna försöka översätta. Klicka för att förstora bilden.

Klara, färdiga, plantera!

Klara, färdiga, plantera!
Det har blivit mycket trädgård för mig på sista tiden. Spadtester och plantering. Inte mig emot, det är ju äntligen vår! Här är ett av mina senaste jobb, ett litet bild- och textreportage från Eds Handelsträdgård i Östhammar.

Jobbet publicerades i tidningen Östra Uppland, som är Upsala Nya tidnings gratisblad som delas ut i (surprise!) Östra Uppland. Det har blivit mycket jobb för dem på sista tiden, liksom de andra gratisbladen Norra Uppland och Knivstabygden. Tycker det är jättekul att jobba riktigt lokalt, man får chansen att åka ut på landet och träffa människor man annars aldrig skulle sett. Ofta blir det fantastiska möten som leder till nya möten och idéer i framtiden.
Bild på ettan blev det också, som ni ser här intill. Klicka på bilderna för förstoring!