Archive for augusti, 2013

Som 2001

Sommaren 2001 kan ha varit mitt livs bästa. Det var en sommar fylld av eufori och såna där perfekta ögonblick där allt, precis allt, känns och perfekt. Jag hade tagit mig ur en relation som inte var så bra, jag hade kommit över det, jag hade hittat mig själv, gått en termin på journalistutbildningen och  var helt enkelt bäst i världen. Shit vad underbart det var.
Roskildefestivalen var höjdpunkten, särskilt med tanke på året innan då jag stod på Pearl Jams konsert och inte fattade vad som hände, förrän någon timme senare då det visade sig att bara några tiotals meter framför mig hade många människor klämts ihjäl.
2001 var första gången jag var på Roskilde med presspass och fick komma in bakstage, första gången jag var där med mina nya vänner, som skulle bli mina närmaste de kommande åren. Och den mest perfekta kvällen gick jag själv och såg Håkan Hellström spela på gula scenen. Jag glömmer det aldrig, explosionerna, konfettin allsången, hysterin. Känslan sitter fortfarnde kvar, tio år senare. (Läs gärna en recension här. Precis så som det står, så var det. Magiskt.)
”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, den skivan var soundtracket till en vändpunkt i mitt liv. En bra sån! Imorgon ser jag Håkan Hellström spela på Popagandafestivalen. Det är en helt annan sak nu. Men spelar han den här, då är jag nöjd:

Ett barn i varje rum

Just nu är mitt hem fullt av människor, men jag är den enda som är vaken, och också den enda som är stor. Vi har varit barnvakter åt vårt gudbarn, Astrid, som fyllde två år i måndags. Och det känns så himla fint och självklart.
Tänk.
Först råkar man för tio år sedan mejla en bildredaktör på Aftonbladet på vinst och förlust och råkar göra det just när han behöver inhoppare på bildredigeringen. Så att man får jobb fast man nästan inte kan någonting om Photoshop och det känns som högsta vinsten på lotteri. Sen sitter man där natt ut och natt in och har det rätt soft med friläggningar och lite pixlade ansikten, det är gott om tid att prata med de andra. Så då lär man känna en annan bildhanterarvikarie (som dessutom lär en massor om Photoshop) och vi blir vänner efter alla dess nätter. Vi fikar och ses utanför jobbet. Vi börjar frilansa. Vi gör vår första reportageresa tillsammans. Jag flyttar till Uppsala och inte så värst mycket senare kommer hon efter, för hon kommer från Uppsala. Så vi råkar vara vikarier på samma tidning i Uppsala samtidigt. Vi blir ännu närmare vänner. Sen börjar vi dela kontor. Ser varandras sämsta och bästa sidor under några helt galna resor där vi bland annat badar bastu med politiker och går på strippshow. Vi blir gravida nästan samtidigt, jag med mitt andra barn och hon med sitt första, och kommer varandra ännu närmare. Och samma vecka som min älskade Karin gick bort, kom Pernilla med ett stort fång blommor och bad oss bli faddrar till hennes lilla flicka. En glimt av glädje i mörkret, som jag är evigt tacksam för. Vi har funnits för varandra i vått och torrt, bokstavlig talat, jag och Pernilla. Och nu hör jag hennes dotters sovande andetag från ett rum, min sons från ett annat och min dotters från ett tredje. Vem hade kunnat ana, när jag skickade det där mejlet till bildredaktören i exakt rätt ögonblick?

Känn ingen sorg

Känn ingen sorg
Det är mycket Håkan just nu. Nästa vecka spelar han på Popaganda och det ska jag se, i går var vi och såg den där filmen som är baserad på hans låtar, Känn ingen sorg. Om man som jag har varit mitt i den euforiska explosionen när den första skivan kom , stått och gråtit av lycka i ett konfettiregn på Roskildefestivalen, skriksjungit till ”Ramlar” i många olika kök och suttit på kaféet Cinnamon på Verkstadsgatan och sett honom slänga skyltar när den här videon spelades in, ja då väntar man sig ganska mycket av en sådan film. Jag kanske borde ha läst på mer innan. Hade jag tänkt på det innan hade det kanske varit annorlunda. För nu blev den en liten besvikelse. Jobbigast var nog de överdrivna karaktärerna:
”Hej, jag är den förvirrade nörden som alla tjejer gillar och blir snygg om jag tar av glasögonen.”
”Hej, jag är den vackra mystiska rika tjejen som inte har någon personlighet utan är helt uppbyggd av männens blickar på mig.”
”Hej, jag är en knarklangare med feta halsband och bakåtslickat hår.”
 ”Hej, jag är den schyssta sportiga tjejen.”
Och så handlingen då. Tyckte verkligen den tog sig i mitten men sen på slutet förvandlades den till något märkligt maffiadrama.
Musiken var i alla fall fantastisk, den var otrolig snygg och de hade verkligen målat upp scenerna bra. Så den hade sina fördelar också.

I senaste Mama….

I senaste Mama….
… kan man läsa om vår Australienresa! Det är jag som skrivit och bilderna är tagna av mig och Martin.Och nej, vi har inte glömt Pontus hemma. Han fanns inte än när vi gjorde resan…
Jag lägger upp reportaget i sin helhet lite längre fram tänker jag.

Förresten, ni vet väl att jag inte kan göra något i mitt liv utan att det blir ett jobb? Vårt bröllop på en thailändsk strand är ett bra exempel. Jag hade inte planerat det, men bröllopsfotografen var så bra att det blev ett uppslag i Allt om resor! Klicka på bilden för att förstora.

Ett meningslöst foto i timmen (nästan)

Ett meningslöst foto i timmen (nästan)
Här bjuder jag er på ”Ett foto i timmen” ala storbloggare… Men fattar nog varför jag aldrig blir någon stor bloggare – lyckades ju bara fota tills arbetsdagens slut och inte ens det lyckades jag med särskilt bra… men håll till godo!

07.10
Morgonkaos. Jag sticker snabbt som sjutton till tåget men Martin fixar det och lämnar barnen på förskolan. Jag åker tåg.

09:00
Är framme vid Mariatorget och dricker kaffe på Mellqvist. Panikläser på inför mötet jag ska på.

10:10
Möte i närheten av Mariatorget. Kan inte berätta mer än så just nu. Men hittar en spegel på innergården.

11:05
Har visst blivit kusinen från landet och åker åt fel håll med t-banan.

12:10
Äter lunch med brorsan, glömmer fota. Såklart.

13:00
Fotar en professor utanför stadsbiblioteket.

14:00
Förlagsmöte! Men är inte tillräckligt hemma för att fota därinne än… Kanske nästa gång.

15:30

Ytterligare en kaffe på Mellqvist, den här gången på Rörstrandsgatan. Men nu är hjärnan ett mos, jag har inte mer att ge den här dagen eller veckan, så då är det tur att…

17:00 och tills mycket senare
… Man kan träffa kära Sofie på vin och indiskt. Men det glömde jag fota, som sagt så den kanske mest trevliga biten av min dag kommer ni aldrig få se.Lovar bättring nästa gång! Hejdå från ett menlöst blogginlägg.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemester

Hemester
En av sommarens sista grejer för min del var en weekendresa till huvudstaden. Med tanke på att jag bor ungefär 35 minuter därifrån så kanske det kan verka lite onödigt men det var faktiskt en jättefin helg. Jag och min älskade vän Anki bodde på två olika hotell, (det här och det här), vi drack champagne, läste böcker, drack mjöd på E-types vikingarestaurang, fotade varandra framför turistattraktioner, fikade och tillbringade en hel dag vid ett bord tillsammans med två trevliga damer som vi stötte på för att se Prideparaden. Och så åt vi  förstås. Hotellfrukost, det bästa jag vet! Och testade restauranger jag velat gå på men det har man ju inte så mycket chans till i småbarnslivet. Något festande blev det däremot inte, fast vi kanske hade tänkt det. Det var helt enkelt för lyxigt och skönt att få sova hela nätter i en mjuk säng. 

Utsikten från vårt fönster på Hotel Elite Marina Tower i Saltsjökvarn. Stockholm! 

Det ser här ut som att jag fick en massa jobb gjort under helgen också, och det var också min ambition, men sanningen är att jag sitter och kollar på Youtubeklipp.

Anki, ölen och Prideflaggan. En perfekt kombination. 

Semesterslut

Semesterslut
Hej! Nu är jag tillbaka i Uppsala, på jobbet och i verkligheten. Har längtat så himla mycket efter att få jobba igen. Den här hösten ska bli så rolig, har flera saker inplanerade, bland annat två resor och så det största och mest spännande: bokskrivandet. Så inleder min första dag den första veckan med några timmar på närmsta kafé för att strukturera mina tankar. Gissar att många timmar kommer se ut så här i höst.