Archive for mars, 2015

Tobias.

Vi träffades redan som 18-åringar. Eller jag var 18 och han 19 när vi började prata någonstans mellan föreläsningssalen och café sexan på Stockholms universitet. Jag hade dreadlocks på utväxt, en helt ny liten etta på söder att bo i och ett mycket stort behov av nya vänner som var som jag.

En av vännerna blev Tobias.
Tobias med utsvängda ljusblå jeans, blå snickarskjortor, långt hår och glasögon. Som hade världen största leende och som bjöd på perkolatorkaffe i kokvrån i sin lilla lägenhet på Kungsholmen. Ett rivningskontrakt. Han målade, älskade Indien och var så glad, så peppande och förstående.
En fantastisk vän.
Vi följdes åt under flera intensiva år. Vi pluggade, festade, fikade och promenerade oss genom livet och när det var tufft så var han mitt stöd som alltid lyssnade. Vi reste till Roskilde tillsammans och genom honom träffade jag den som jag skulle ha min första långvariga relation med. Det var 1997.
2001 reste vi till Roskilde igen tillsammans.
När jag tänker på Tobias så är det på just den Roskildefestivalen. Vi ligger i en hängmatta och dricker en söt drink. Vi skrattar och blundar i solen. Senare på kvällen gick vi säkert och kollade på olika konserter, för vi hade inte riktigt samma smak. Han ville dansa, gärna i timmar. Ambient. Techno. Jag ville kolla på det mest alternativa jag kunde hitta. Gärna med distade gitarrer. Vi skildes åt. Men senare på kvällen sågs vi alltid igen, och han hade alltid varit med om något. Träffat någon, sett något som ingen annan lagt märke till. Berättade om detaljer jag aldrig tidigare lagt märke till, som han sedan tog med hem och la i en målning eller någon filosofisk utläggning.

Efter det gick tiden. Sedan ett år hade vi kontakt igen, vi skrev till varandra och det var jag så glad för.
Men det är stunden i hängmattan jag ser framför mig när jag nu vet att Tobias inte finns mer.

Den lyckliga stunden har jag redan i många år haft framför mig när jag saknar honom som mest. Nu är det den bilden som sätter punkt.

Jag sörjer vår vänskap som nu har stannat på en tio år gammal plats. Och jag saknar dig Tobias, en av de mest unika människor jag någonsin träffat.

tobiasportratt2

tobiasportratt