Nytt år, nya spår

Nytt år och nya pendlardagar till Stockholm. Det är nu ett år sedan jag började jobba på Barnens Bokklubb och tänk om jag hade vetat vad jag vet nu: att det är ungefär världens roligaste jobb, att jag skulle ha ett eget skrivbord och kollegor och ansvarsområden. allt sånt där som folk med vanliga jobb har, som en frilans inte har på samma sätt. Och ändå är jag fortfarande frilans. På tåget sitter jag och skriver en lång rad artiklar åt en kund, i mejlen trillar det in förfrågningar. Frilanslivet jag se ut på många sätt, tydligen.
Det ska bli spännande att se vad det här året kommer att innehålla, både hemma och på jobbet.
Just det, en grej man kan göra om man vill är att följa mig på Snapchat! Johannastenius heter jag där och jag övar för fullt på att bli en mästare.

Barnens Bokklubb

Känner att en liten uppdatering om mitt jobb på Barnens Bokklubb är på sin plats. Jag är alltså redaktör och dessutom ansvarig för sociala medier, jobbar deltid i världens finaste kontorsmiljö på Kungsholmen och känner att det passar mig så himla, himla bra. Trevliga kollegor, läsa och skriva om barnböcker, intervjua författare, planera och genomföra aktiviteter på framför allt Facebook och Instagram men också andra sociala medier, ha kontakt med läsande familjer… Listan är lång. Följ bokklubben på Instagram tycker jag!

isnta2 insta4 insta3 insta1

Viralt i P4 Uppland

Jag har ett nytt roligt uppdrag som jag tänkte berätta om! Jag och den grymma förebilden Karin Kajjan Andersson (som för övrigt hyr min plats på frilansloftet just nu när jag jobbar på annat håll) snackar om virala grejer i P4 Uppland under lite spridda fredagar. Är himla glad att ha börjar lite med något helt nytt, radio har lockat mig länge!

Får nog återkomma med när nästa datum är, men nu vet ni iallafall!

Namnlöst

 

”Nödrop från lyckobubblan” i pocket!

Måste dela med mig av en glädjande syn som mötte mig på Pocket Shop i fredags… Min egen bok, som pocket, frontad! Blev totalt överlycklig och sprang till kassan för att visa upp mig. ”Det här är min bok, jag har skrivit den och nu finns den i POCKET!”. De såg sådär halvimponerade ut…. ”Jaha, vad kul… Fint omslag.”
De hade iallfall sålt flera stycken under dagen och jag är jättestolt över att Nödrop från lyckobubblan nu finns i lättillgänglig för alla som behöver föräldrapepp och igenkänning! Köp den varsom helst, eller varför inte här eller här?

Bild från Pocket Shop där "Nödrop från lyckobubblan" är frontad.

Tobias.

Vi träffades redan som 18-åringar. Eller jag var 18 och han 19 när vi började prata någonstans mellan föreläsningssalen och café sexan på Stockholms universitet. Jag hade dreadlocks på utväxt, en helt ny liten etta på söder att bo i och ett mycket stort behov av nya vänner som var som jag.

En av vännerna blev Tobias.
Tobias med utsvängda ljusblå jeans, blå snickarskjortor, långt hår och glasögon. Som hade världen största leende och som bjöd på perkolatorkaffe i kokvrån i sin lilla lägenhet på Kungsholmen. Ett rivningskontrakt. Han målade, älskade Indien och var så glad, så peppande och förstående.
En fantastisk vän.
Vi följdes åt under flera intensiva år. Vi pluggade, festade, fikade och promenerade oss genom livet och när det var tufft så var han mitt stöd som alltid lyssnade. Vi reste till Roskilde tillsammans och genom honom träffade jag den som jag skulle ha min första långvariga relation med. Det var 1997.
2001 reste vi till Roskilde igen tillsammans.
När jag tänker på Tobias så är det på just den Roskildefestivalen. Vi ligger i en hängmatta och dricker en söt drink. Vi skrattar och blundar i solen. Senare på kvällen gick vi säkert och kollade på olika konserter, för vi hade inte riktigt samma smak. Han ville dansa, gärna i timmar. Ambient. Techno. Jag ville kolla på det mest alternativa jag kunde hitta. Gärna med distade gitarrer. Vi skildes åt. Men senare på kvällen sågs vi alltid igen, och han hade alltid varit med om något. Träffat någon, sett något som ingen annan lagt märke till. Berättade om detaljer jag aldrig tidigare lagt märke till, som han sedan tog med hem och la i en målning eller någon filosofisk utläggning.

Efter det gick tiden. Sedan ett år hade vi kontakt igen, vi skrev till varandra och det var jag så glad för.
Men det är stunden i hängmattan jag ser framför mig när jag nu vet att Tobias inte finns mer.

Den lyckliga stunden har jag redan i många år haft framför mig när jag saknar honom som mest. Nu är det den bilden som sätter punkt.

Jag sörjer vår vänskap som nu har stannat på en tio år gammal plats. Och jag saknar dig Tobias, en av de mest unika människor jag någonsin träffat.

tobiasportratt2

tobiasportratt

Barnens bokklubb!

Jag har för tillfället bytt bort frilansloftet mot lite andra lokaler. Medan jag  fortsätter frilansa på deltid har jag börjat jobba som redaktör på Barnens bokklubb, som håller hus i Kungliga myntet i Stockholm. Och jag känner mig så lyckligt lottad!! Det känns som att ha dragit jobbvinsten varje dag när jag kommer dit: supertrevliga kollegor, jättefina lokaler och världens bästa arbetsuppgifter! Att bara få ägna sig åt barnböcker hela dagarna är helt enkelt SÅ HIMLA ROLIGT. Jag läser barnböcker, skriver om barnböcker, planerar innehåll i bokklubbens tidning, skriver reportage som har med barnböcker att göra, går på förlagsmöten och får veta spännande saker om vad som kommer ut under året. Får faktiskt nypa mig i armen ibland för att jag har sån tur! Och besitter en del skicklighet, kanske. För det är också helt underbart att ha ett jobb där man känner att kompetensen sitter som en smäck. En perfekt utmaning för mig. Håller tummarna för att jag får stanna länge!

IMG_4645Det här är utsikten från mitt skrivbord. Ja, det är bara barnböcker.

IMG_4640Detta är vad som tillhörde gårdagens arbetsuppgifter. Fyra fantastiska böcker med mönster.

IMG_4644Och så här ser eftermiddagspromenaden till tåget ut. Klagar inte!

 

 

Nytt år!

God fortsättning etc!
Efter en LÅNG julledighet som var mycket nödvändigt är jag nu tillbaka på jobbet. Och det är en massa nya grejer på gång. Sedan några dagar är jag fortfarande frilansjournalist (surprise!) men faktiskt också deltidspendlare till Stockholm. Där ska jag två dagar i veckan arbeta som redaktör på Barnens bokklubb. Är så otroligt glad över att ha fått detta fantastiska drömuppdrag! Jag är uppväxt med bokklubben och om någon berättat för mitt tioåriga jag att jag själv en gång skulle sitta och välja ut böcker till barn och skriva artiklar i Läseposten, så ja… man undrar vad jag hade tagit mig till. Så bra är det.

Bjuder på en bild från Stöten, där jag befann mig förra veckan. Den mesta tiden gick åt till att släpa runt en treåring med hjälp av stavarna men det var en bra vecka. Skönt med chansen att få fokusera på enbart nuet och inte så mycket annat. (Utom de fruktansvärda terrordåden i Paris som har så mycket med oss alla att göra, kanske särskilt med oss journalister. Får nog skriva mer om det framöver)

IMG_4107Morgon på toppen.

God oklippt jul!

God jul önskar jag alla som jag känner och inte känner, de som har det lätt och de som har det svårt och också alla er som inte firar jul alls önskar jag en skön ledighet. Själv ska jag vila, äta och åka till fjällen. På återseende 2015!

Lyssna gärna på Den oklippta versionens sista avsnitt för i år, där jag bland annat bejakar min inre BVC-sköterska och vi erkänner hur lite vi egentligen julpysslar. Här hittar du avsnittet.

jul

Min älskade bokcirkel

Jag har i mer än tio års tid varit med i en helt fantastisk bokcirkel. Med tiden har medlemmar bytts ut, vi har delat upp oss i en Stockholms- och en Uppsalasektion och vi har gått från att  bestå av bara kvinnor utan barn till att bestå till större delen av kvinnor med minst två, och ofta tre eller ännu fler barn. Vi har läst och ätit oss igenom allt möjligt på restaurang efter restaurang och fortsätter med full fart.

Jag kan verkligen rekommendera den här formen av träff. Det är underbart med vänner som man träffar för ett visst syfte och det finns alltid något att prata om. Det bästa som kan hända är när vi inte är överens om en bok, vilket faktiskt händer ganska ofta. Det har fått mig att tänka på idén med tema-bokcirklar och jag är jättesugen på att starta en för föräldrar som kan diskutera och reflektera kring föräldralitteratur. Något för biblioteket kanske?

Här kommer fyra tips på bokcirkelböcker, som är alla sådana vi inte alls var överens om.

Bitterfittan av Maria Sveland (som jag älskar och vi alltså läste när den just kommit ut)
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson (som jag inte tyckte om! Nu har ju de flest läst den så då kanske man kan läsa uppföljaren ”Utan personligt ansvar” istället)
Stories of your life and others av Ted Chiang (en samling science fictionnoveller som jag verkligen inte gillade men som flera andra i gruppen var helt lyriska över och jag funderade på det kunde ha att göra med att de är naturvetare)
– Den senaste vi läste var Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Den tyckte vi också väldigt olika om, men inte på samma sätt som de andra, att det blev helt vild diskussion. Jag tyckte inte om den. (Nu låter det som att jag inte gillar något alls! Men det gör jag ju :)

dora_bokmarken_duk bokbussen_bocker

Glädje och irritation

Idag är jag glad över saker som går fram åt och irriterad på saker som är bakåtsträvande.

Låt mig börja med det som är bra! I senaste numret av Vi föräldrar finns en stor artikel på temat ”Föräldralyckan är en myt”, där Ana Udovic intervjuat mig och Malin Bergström, bland annat. Tycker att det är en superbra artikel som hamnat i helt rätt medium.Jag är så tacksam och glad att få vara en del av detta, att attityden mot nyblivna föräldrar och hur de ska vara förändras och att det blir mer okej att må… lite hur som helst. Det hänger aldrig ihop med hur bra föräldrar vi är eller hur mycket vi älskar våra barn!

IMG_3295

Ja, och så till min irritation för dagen då. Det är ju ofta så mycket mer intressant.
Instagramkontot ”Fria barn” lanserades för drygt en månad sen. Så här beskriver de sig själva: ”Fram för fria barn och lyhörda vuxna som inser att barn är kompetenta människor som inte bör tvingas till att sova, äta, klä sig, kramas.”
Ok.
Helt ok att gilla sitt eget förhållningssätt till barn tycker jag.
Men ”Fria barn” handlar inte om det. Kontot är bara fullt av skuldbeläggande, uppmuntrande av ojämställdhet och påhopp på föräldrar som INTE gör det som postarna på kontot tycker är bra. Exempel:

IMG_3354

IMG_3352

Etc. Etc.
Jag vill ge ett råd till alla därute som är både människor OCH föräldrar: följ inte ”Fria barn” om du inte vill antingen få akut dåligt samvete eller bli spattig av irritation.
Är du däremot en perfekt mamma (helt uppenbart att detta into består nästan till hundra procent av mammor) som i alla lägen alltid kan göra det som är rätt enligt attachment parenting-reglerna och som älskar att störa dig på andra som gör ”fel”: det här är ett bra tips på Instagramkonto att gilla!

Läs gärna Enligt Ellens feministiska analys av kontot, mycket bra läsning.

 

Page: 1 of 53
12345