Duktig flicka

”Jaha, så du är en duktig flicka alltså?”
Vi sitter på ett kafé och pratar. Det är för en gångs skull jag som ska bli intervjuad och nu ska jag försöka berätta vad ”Nödrop från lyckobubblan” handlar om. Vad jag handlar om. Vem jag är och varför och hur. Jag har berättat om min uppväxt, om hur det var när jag fick mitt första barn och depressionen som följde. Jag har berättat om att jobbet är viktigt för mig så jag har inte velat vara föräldraledig på heltid. Varför nöja sig med det ena när man kan få båda? Vi har delat.
Då kommer nålsticket, alldeles omedvetet förstås.
”Duktig flicka”.
Genast känns det som att all skuld kastas tillbaka på mig själv. Det är mitt fel att jag ibland känner stress och mår dåligt, eftersom jag är en ”duktig flicka”. Jag ska inte ställa krav på mig själv för då kommer jag att må bättre, att vara en ”duktig flicka” är det värsta man kan vara och allt är mitt eget fel

Vi dricker upp vårt kaffe, pratar om ”Nödrop från lyckobubblan” och senare på kvällen, på tåget hem, stiger ilskan inom mig.
Jag blir rasande.
Jag ÄR ju duktig! För mig är inte det ett negativt uttryck.
Jag är inte bara duktig. Jag är egentligen helt grym. Jag vet hur jag ska göra för att skriva ett bra reportage, faktiskt en hel bok, jag har många vänner, kan ta hand om mina barn och och ta fantastiska bilder.
I mellan- och högstadiet satt jag tyst och väntade. Tog ingen plats. Tänkte bara. Fick femma på proven, som jag nyligen hittade i en låda i mitt föräldrahem. Jag är så stolt över mig själv för att jag klarat skolan så bra, trots att jag var ensam och inte hade en enda vän som var som jag.
Jag var en ”duktig flicka”, den tysta sorten.
Och det skulle jag inte vilja ändra på.
Duktig flicka förvisso stämpeln som andra satte på mig, men att nu säga det som något skamligt är att inte acceptera mig som jag är.
Dessutom verkar begreppet kunna vridas och vändas på. Tar en flicka plats, säger sin åsikt och tar för sig, vilket jag gjorde i gymnasiet, då är hon också en ”duktig flicka”.
Enda sättet att inte vara ”duktig” verkar vara att vara lite sådär lagom. Men då är man ju också duktig, egentligen.

Det är hög tid att återta begreppet duktig flicka. Från och med nu bör duktig flicka associeras med begåvning, kreativitet och intelligens. Och inte, som tidigare, med något negativt och begränsande, en förklenande benämning på en kvinna (oavsett ålder) som visserligen anses utföra sina uppgifter oklanderligt – men som samtidigt är alltför tyst och tillbakadragen. Eller som är alltför högpresterande och kravtyngd – och utbränd förstås.
Anna Ehn, Upsala Nya tidning 26/2 2014

Nu är jag sällan tyst. Nu är jag en duktig flicka som ofta höjer rösten. Men det finns ingen motsättning där. Ingen ska behöva osynliggöras och klandras för att vara någon sorts flicka.
Jag vill återta begreppet ”duktig flicka”. Jag borde ha svarat ”ja, absolut!” på journalistens fråga.

Om tackmejlen

Den senaste tiden har jag fått några helt fantastiska mejl från bokläsare som läst ”Nödrop från lyckobubblan” och sedan tagit steget att leta upp min mejladress och höra av sig. Dessa mejl får mig att nästa lyfta av marken av tacksamhet och glädje, de är den bästa bekräftelsen på att jag gjort något rätt.
Mejlen berättar om igenkänning, tacksamhet och lättnad över att inte vara ensam i en av livets mest komplicerade situationer. Någon har suttit uppe och läst hela natten med sömnlösa barn, någon är gravid och känner igen sig väldigt mycket i oron som blandas med lyckan över allt nytt. En del kan relatera till delar men känner inte igen sig i annat. Och det är ju helt ok, alla är olika.
Mejlen får mig att minnas varför jag skrev boken.
Jag är så glad att jag skrev den.

När jag yogade med Yoga girl…

Året var 2010 och jag var på Aruba med en grupp nordiska journalister. På hotellet blev vi erbjudna en yogalektion i sanden med svenska Rachel, som jag efteråt gjorde en liten intervju med. Vi roades dessutom av att ha gemensamma nämnare i Uppsala.
Tänk om man hade vetat att hon skulle bli en av Instagrams giganter, med mer än en miljon följare, böcker och turnéer som följd. Rachel Brathen, alias @yoga_girl är kanske världens mest kända yogaprofil. I morgon kommer hon till Stockholm för att signera sin bok Yoga girl på Åhléns.

 

10376824_10152477961762091_1084276823656416987_n

 

Delar gärna lite andra Arubabilder med er också… De här bilderna är ju ärligt talat smärtsamma att titta på just nu.

stolar piratskepp manchebobeach3_amerikaner lov hustak blomma2 babybeach_1 flamingo5 copy

Prag och den eviga ungdomen

Jag har just kommit hem från en reportageresa till Prag och mindes mycket mer än jag trodde att jag skulle. Någonting med stämningen i den Tjeckiska huvudstaden gör att en besökare snabbt fraktas tillbaka i tiden. Inte bara i historien genom de historiska byggnaderna som är mäktiga, oavsett vilket århundrade de är ifrån. Nej, man gör också en tidsresa in i sin egen ungdom och är plötsligt på något vis bara nästan vuxen igen. Kanske på tågluff, eller klassresa. Smiter in i en liten butik och smygköper något med en konstig etikett, hamnar plötsligt på en fin fest i en sal med glittrande kristallkronor, befinner mig ensam på Karlsbron i morgondimma utan att ha sovit en blund. Sånt kan hända varje turist oplanerat börjar sin resa med att vandra längs de kullerstensklädda gränderna eller kliver ombord på en spårvagn med en destination som inte går att uttala men som ändå känns lockande på ett nästan oförklarligt vis.

fusion gata IMG_7709 IMG_7783 IMG_7822 IMG_7846 morgondimma

Unicef: Inga fler barn i socialt utanförskap!

Ibland tar Unicef över min blogg. I dag är en sån dag.

Oavsett vem som styr i Sverige finns ett löfte som aldrig infrias: att bryta socialt utanförskap bland barn. Faktum är att utvecklingen snarare går bakåt på flera områden. UNICEF Sverige kräver därför att den nya regeringen tar frågan på allvar. Inga barn ska behöva leva i ett socialt utanförskap. Ställ dig bakom kravet på http://unicef.se/socialt-utanforskap. Gör det nu!

instagram_i-support_306abb60ca2db5ce-575

Kalasångest

Oktober är här och för oss är det kalasmånaden nummer ett. Båda barnen fyller år, båda ”ska” firas av såväl släkt som kompisar. Och varje år får jag lite panik, när det gäller barnkalas. Hur många ska man bjuda? Ska man ha kalas hemma eller hyra in sig nånstans? Och framför allt, vilka ska bjudas?? Vill inte bidra till någon utfrysningssituation men har heller inte råd att bjuda en hel skolklass på kalas på något ställe. Vägrar arrangera kalas hemma för ett stort gäng sjuåringar jag inte känner, är ingen lekledare och har hört för många skräckhistorier. Är så glad att det finns företag som tar sig an detta! Så nu går min tid åt att fundera över detta lyxproblem men som är en av alla de källor till prestationsångest och jämförelser som vi föräldrar så lätt hamnar i… Får säkert anledning att återkomma i ämnet.

IMG_5455

#14 Om barn och sorg med Farzad Farzaneh

Nytt fint avsnitt av ”Den oklippta versionen” ute nu:
Farzad Farzaneh känner de flesta till som Farzad från Bolibompa. Han är inte bara barnprogramledare och programleder av den populära Barnens podcast utan även författare till boken När pappas farmor dog. Vi träffade honom och pratade om hur vi hanterar sorg, ska man sörja öppet inför barnen, ska de följa med på begravning? Och så avslöjar han sina värsta bloopers i Bolibompa-sändningar.

Vi finns på Itunes eller så kan du lyssna härfarzad

Årets värsta bok?

Hemma igen från mässan med en väska full med böcker. Och jag måste direkt vissa detta mitt konstigaste köp. Av alla böcker i alla kategorier vad gäller föräldraskap så är det här det KONSTIGASTE jag har sett. för att inte säga bland det mest heteronormativa, ojämställda, schablonartade och meningslösa.
Skulle du har blivit glad om du fick denna bok i present när du just fått barn: ”Porr för nyblivna mammor”?

bokomslagEh. Nej?

bok4Jo, just sådär såg min man ut när vi sov som sämst.

bok2
Bröstmjölk är det bästa för barnet!! Att pumpa slipper du inte undan, hur skulle det se ut?

bok1I denna bok existerar inga pappalediga män.

bok3
Creepy.

Och det här är bara ett par uppslag ur boken. Så här står det i inledningen, skriven av ”Cambridge Women´s Pornography Cooperative” (?!?!) : ”I labbet spenderade vi månader med att testa olika stimuli: vi tog in blonda män, rödhåriga män, långa-mörka-och-snygga män. Vi testade dem nyrakade,  med tredagarsstubb och i helskägg. Vi testade dem påklädda, halvklädda och avklädda – men responsen blev densamma: ljummen. Så plötsligt hände något. En av medlemmarna i CWPC fick besök av sin man och deras nyfödde. samtidigt som hon satt uppkopplad och tittade på en barbröstad brandman. När hon vände sig om och möttes av synen av mannen, med bebisen tryggt sovande i famnen, hände det: pulsen ökade, pupillerna vidgades och andningen blev snabbare. Eureka!”

Det här är en fruktansvärt obehaglig bok, fast det är en humorbok. Jag förstår att den ska vara harmlös och skrattretande men jag tycker den är hemsk. Varför har den översatts till svenska? Det måste betyda att det finns en stor marknad för den. En ännu värre tanke!

Avslutningsvis, ett tips. Om man verkligen vill köpa en humorbok till en nybilven förälder, satsa på den här. ”Safe baby handling tips”. Bildgoogla och njut!

Page: 2 of 53
123456