MAMA

Min bok har en hel del uppmärksamhet redan, fast den inte är ute än. Fantastiskt. I våras blev jag intervjuad av journalisten och författaren Anna Laestadius Larsson på tidningen MAMA och tycker att artikeln, som är ute nu,  blev riktigt bra. Dock har de lagt in mig under ett tema med kvinnor som bearbetet sin värsta sorg genom en bok, och det stämmer inte riktigt på mig. Att få barn var inte en sorg, det var allt annat och det är vad boken handlar om. Däremot finns det ett kapitel som handlar om mitt livs största sorg – det tas dock inte upp i artikeln.
Hur som helst, läsvärt. Finns i butik nu!

bild (1)

Tillbaka!

En lååång semester med lite tillhörande jobb är slut, barnen är på fritids och förskolor och jag sitter och jobbar på Kulturhuset i Stockholm efter att ha spelat in höstens första podd. Känns både kul och lite läskigt att  börja jobba igen. Kul för att… ja, jobba ÄR kul och jag har så mycket kul på gång. Läskigt för att det i våras var mycket nära att jag faktiskt jobbade in mig i någon sorts vägg och där vill jag inte hamna igen. Men nu är boken klar, kommer ut om ett par veckor bara så det finns mer tid att lägga på annat. Har mycket kul att dela med mig av nu direkt faktiskt! Men börjar med tre bilder från sommaren. Mobilbilder får det bli, kameran har inte hunnit bli tömd än.

2014-08-03 17.01.40 2014-07-13 11.06.47 2014-06-28 23.06.26

Glad sommar!

I dag har jag lämnat in korr på mitt bokmanus och det är bara pyttesmå pet kvar. Sista jobbet är snart lämnat och nu ska jag ta en välbehövlig liten semester. Åka till Finland, sitta på stranden, jaga 2,5-åring, prata med min man, basta, simma. Ska bli så SKÖNT. För efter sommaren, då börjar ju allt. Sexåringen fyller sju och börjar skolan, och jag fyller 37 och blir författare på riktigt när boken släpps.

Glad sommar så hörs vi om ett litet tag!

solnedgang4

Högstadieminnen

Idag var jag ute på vad jag nog måste kalla ett rutinuppdrag. Ett besök på en byggarbetsplats för en personaltidning.
Men vad vet man.
Byggarbetsplatsen visade sig vara en stor blomstrande blåklints-äng som vi vandrade runt och tog fantastiska bilder på. Intervjupersonen visade sig efter en timme vara från samma stad som mig, hade gått i klassen över i både högstadiet och gymnasiet. Men medan jag var den tysta, sedan ensamma och sedan hejdlöst alternativa med dreadlocks/ring i näsan/ etc etc så var han den tuffaste. Medlem av ett gäng som under början av 90-talet stal bilar, kastade golfbollar på kommunhuset och var allmänt hejdlösa (men ändå ganska harmlösa, som det känns nu).
Vi fastnade i ett samtal, säkert mer än en timme till, om gemensamma bekanta, skolor, lärare och annat.
Jag älskar sammanträffanden.
Och jag älskar att vara vuxen så att högstadieattityderna inte längre spelar någon roll.
Jag kan till och med se på min egen högstadietid med lite andra ögon nu när jag för första gången satt och verkligen pratade med någon som var på ”andra sidan” från mig.
Mer än halva arbetsdagen gick, istället för de planerade två timmarna. Men vad gör väl det?

 

ang

 

#6

Dela lika!
I avsnitt sex av ”Den oklippta versionen”  pratar vi om att dela föräldraskapet lika med sin partner. Gäst är Luis Lineo, ordförande i föreningen Män för jämställdhet. Enjoy!

#06 Dela lika och andra jämställdheter

Varför är det viktigt att dela lika på t ex föräldraledigheten och hur får man det mer jämställt som föräldrar?

Vi har träffat Män för jämställdhets nya ordförande Luis Lineo och pratar om manligt kollektivt ansvar, pappagrupper och hur man är en god förebild för sina barn.

Medverkande: Luis, Lineo, Johanna Stenius och Petra Jankov Picha. Musik av Fredrik Stolpe.

Vi finns på iTunes eller så kan du lyssna här.

luis

 

 

Bakåtsträvande boost

Jag hade bestämt mig för att inte skriva om Blondinbellas kommande föräldrabok ”Babyboost”. Jag hade bestämt mig för det för att jag inser att det är så tacksamt att kritisera den,och henne. Hon gör säkert sitt bästa,  har sin bild av föräldraskap som självklart är hennes rättighet att ha, och hon är på en helt annan plats än mig.
Men nu läste jag ett utdrag ur boken på hennes blogg och kände att nej, jag måste. Så här kan inte blivande föräldrar få tro att det måste vara. Inte minst papporna.

Jag vill säga till alla nyblivna mammor som kanske sitter i ett mörkt trassel just nu och får panikkänslor över det Isabella skriver: det är okej. Du behöver inte vara stark och ”låta” din partner gå ut och dricka öl. Våga ta plats. Våga säga att saker är jobbiga och lägg över ansvar på din partner. Ni har båda rätt att vara så lyckliga ni kan under den första tiden. Jag kan inte tro att de flesta nyblivna pappor bara drömmer om att gå ut och ta en öl om inte partnern mår bra. Ölen kan vänta. För vad kan skada relationen mer än att den ena inte fanns där, till hands när den andra satt hemma och grät med degig mage och läckande bröst? Så här kan det vara, Isabella. Nej, det ÄR så här: man behöver inte känna att man ska lida och uppoffra sig för att den andra ska må bra.

Ta lika stor del av föräldraskapsansvaret, från start!   #jagdelarlika, som föreningen Män för jämställdhet uttrycker det.

Här bjuder jag på ett litet utdrag om första tiden ur min egen kommande bok ”Nödrop från lyckobubblan”, som släpps i september med (förhoppningsvis) dunder och brak. Min förhoppning är förstås att ingen som läser den kommer känna att de borde göra på något annat sätt än vad de själva känner är bäst.

Ur kapitlet ”Första tiden”

Jag hade dittills i mitt liv aldrig mått så dåligt, någonsin, som när jag fick mitt första barn och sedan tvingades inse att jag absolut avskydde att amma. Jag ammade och grät – grät medan bröstvårtorna förvandlades till stora sår, grät när jag fick vara ensam, grät medan jag satt i sängen med genomblöta lakan ännu en svart natt.
Nästan lika mycket grät jag av lycka när beslutet att mata mitt barn med flaska till slut var taget, när jag såg Martin sitta med henne i famnen och hon för första gången i sitt liv blev riktigt mätt. Och jag fick snabbt min kropp tillbaka, hormonerna kunde lugna sig och allt blev mycket mer stabilt.

Ett nytt liv började efter ungefär två månader. Livet utan amningen, livet med vårt barn på riktigt. Skuldkänslorna har jag dock fått jobba med. De verkar vara något som ständigt går bredvid en under ens liv som förälder. De, och en rad myter om amning och dess ”magiska” fördelar.

Varför ställs det så orimliga krav på nyblivna föräldrar? De ska inte bara gå igenom en kanske tuff graviditet, smärtsam förlossning och den första turbulenta tiden med en helt ny människa i familjen att lära känna och knyta an till. De ska vara svindlande lyckliga också. Den ena föräldern ska livnära barnet helt genom sin egen kropp och inte klaga, för det är så välsignat. Det är inte schyst, kraven blir för stora. Jag kan knappast ha varit ensam om dessa känslor, ändå var, och är, skulden svår. Nästan lika svår som känslan av att jag gick miste om delar av den allra första tiden med min dotter delvis på grund av den.

Frilansloftet

Jag sitter på ett helt makalöst kontor. Efter några år av relativ stillhet, förädraledigheter och personer som flyttat in och ut är vi nu ett gäng som har så himla roligt tillsammans varje dag, och tillfällena då jag sitter ensam här är inte alls många. Och när det är så, som idag, är det som en liten lyx för att vet att snart kommer det någon trevlig kollega.

Förra veckan var vi med i tidningen, då UNT presenterade oss som ”loftetkvinnorna” med böcker på gång, som det går bra för . Sämre publicitet kan man ju få! Klicka här eller på bilden för att läsa hela artikeln i pdf-format.

frilansloftet1

De här kvinnorna alltså. Matilda, Maja-Stina, Pernilla, Liselotte och Ulrika.  Hurra för oss alla! Följ gärna hashtagen #frilansloftet på Instagram för att se mer av vad vi håller på med här, från de som inte har låsta Instagramkonton. Jag heter Tjohanna och mig får man be om att följa.

bildI helgen var delar av frilansloftet på turné, då en av oss (inte jag) passade på att gifta sig. En helt fantastisk dag!

 

Kafferep

Häromdagen upptäckte jag att vår gamla lägenhet på Norrlandsgatan är till salu igen. Två och ett halvt år efter att vi flyttade därifrån Man kan ju fundera på orsaken,men en gissning är att det är samma som den att vi flyttade: grannarna. Säger inget mer om det.
Huset hade i alla fall en väldigt fin trädgård som vi använde mycket. På dagarna jobbade jag där ibland, bland annat gjorde jag detta jobb för Direktpress, som publicerades i lokaltidningar över hela landet. Kafferep! Martin och jag själv var modeller. Saknar den där trädgården.

kafferep3

kafferep4

kafferep6

kafferep8

kafferep7

Tidhopp

Jag kanske inte ska göra reklam för appar här i bloggen, men alltså Timehop. Vilken app! För mig som varannan dag oroar mig för att jag håller på att tappa förståndet eller minnet är den här appen helt otrolig. Jag får se vad jag gjorde på dagen för ett, två, tre och mer år sedan. Idag är det extra fint, då det är exakt två år sedan min allra mest speciella blomma, Klockmalvan eller ”Karins blomma” som den för alltid heter för mig, fick en stor knopp och slog ut på bara några timmar. Tyvärr har den blomman dött på grund av att mina gröna fingrar har ändrat färg. Måste köpa en ny, var gör man det?

image (3) image (2)w

Vad händer om man vänder på Paris?

Jo, det blir sirap som rinner ut såklart. Min sexåring kan inte dra den vitsen tillräckligt många gånger. Själv tänker jag bara på Vivecka Sundvalls (numera Viveca Lärn) bok som jag läste från pärm till pärm om och om igen som barn. Och nu har vi gjort verklighet av saken, min dotter och jag. Vi reste till Paris tillsammans förra helgn, bara hon och jag. Hotell i Marais, frukost på lokala bistron, Eiffeltornet, Montmartre och Jardin d’acclimatation. En fin och intensiv helg, att resa ensam med sitt barn är både utmanande och fantastiskt och jag märkte att jag flera gånger fick sänka tempot mot vad jag är van vid. Inte visste jag att det finns så många lekplatser och karuseller i Paris.

eiffeltornet IMG_5517 IMG_5547 IMG_5579 IMG_5595 IMG_5600 IMG_5687 IMG_5689 IMG_5713 IMG_5735 IMG_5785

Page: 4 of 53
12345678