Det är så tråkigt…

… att DN:s artikelserie som kunde ha varit riktigt bra har ett så konstigt fokus. Idag är rubriken”Amning ger mamman frihet”. Barmorskan och doktoranden Sofia Swedberg berättar först att så gott som alla blivande mammor vill amma och att det oftast blir så. Hon menar att unga föräldrar ofta inte insett vidden av att ha ett litet barn som vill ha mycket närhet och kontakt, dygnet runt. Och det kan jag i och för sig verkligen hålla med om. Det är chock att få barn och jag var oförberedd på mängden energi och uppmärksamhet som skulle gå åt. Men – jag förstår inte varför detta i vartenda sammanhang ALLTID ska knytas till amningen. Eller snanare att amning alltid ska nämnas i samma andetag som man pratar om det bästa föräldraskapet. Självklart ska man amma om man vill, det är ju jättebra för barnet, enkelt, praktiskt och fyllt av varm närhet. Men man ska få stöd även om man väljer bort amningen, helt frivilligt. Man älskar sitt barn precis lika mycket fast man inte ammar, och ger det all sin tid och energi och varm närhet, dygnet runt. Som att man skulle välja bort amning för att man är lat!

I slutet av artikeln nämner Sofia Swedberg ändå att det kan vara okej att inte amma, vilket hon tycker kan ”låta lite motsägelsefullt för kvinnor” som hela tiden fått höra om amningens alla fördelar. Hon säger också att amning inte är att förväxla med gott föräldraskap, vilket jag håller med om. Men jag efterlyser fortfarande en hel artikel med ett nytt perspektiv på amning och föräldraskap. En artikel med utgångspunkt i att det finns två alternativ för en gravid kvinna i Sverige: att amma – eller inte.

Leave a Reply