Högstadieminnen

Idag var jag ute på vad jag nog måste kalla ett rutinuppdrag. Ett besök på en byggarbetsplats för en personaltidning.
Men vad vet man.
Byggarbetsplatsen visade sig vara en stor blomstrande blåklints-äng som vi vandrade runt och tog fantastiska bilder på. Intervjupersonen visade sig efter en timme vara från samma stad som mig, hade gått i klassen över i både högstadiet och gymnasiet. Men medan jag var den tysta, sedan ensamma och sedan hejdlöst alternativa med dreadlocks/ring i näsan/ etc etc så var han den tuffaste. Medlem av ett gäng som under början av 90-talet stal bilar, kastade golfbollar på kommunhuset och var allmänt hejdlösa (men ändå ganska harmlösa, som det känns nu).
Vi fastnade i ett samtal, säkert mer än en timme till, om gemensamma bekanta, skolor, lärare och annat.
Jag älskar sammanträffanden.
Och jag älskar att vara vuxen så att högstadieattityderna inte längre spelar någon roll.
Jag kan till och med se på min egen högstadietid med lite andra ögon nu när jag för första gången satt och verkligen pratade med någon som var på ”andra sidan” från mig.
Mer än halva arbetsdagen gick, istället för de planerade två timmarna. Men vad gör väl det?

 

ang

 

Leave a Reply