Lyxproblem?

Lyxproblem?
En sak som ibland slår mig när jag håller på med mina argument för det fria valet mellan amning och bröstmjölksersättning och amning, när jag bråkar om informationsfrihet och fördomar, är: vad har det egentligen för betydelse i det stora sammanhanget? Vi är ju otroligt priviligerade här i Sverige som har så rent vatten att vi helt säkert kan ge ersättning till våra barn. Vi är så rika att vi kan köpa mer pulver, aldrig behöver ”fuska” så att det ska räcka längre med undernärda barn som resultat. Varför tjafsa egentligen? Vi lever i ett fritt land där var och en kan och har råd att göra som den vill (nästan iallafall).
Det finns länder där det är rent livsviktigt att inte sälja bröstmjölksersättning. Länder utan tillgång till rent vatten, eller inte ordentlig kunskap om hur man ska hantera hygienen, där spädbarn kanske dör på grund av att föräldern bestämde sig för att ge nappflaska. Det tänker jag mycket på när jag sitter och matar min tjocka bebis ibland. Så orättvist att jag ens hade ett val. Så här skriver Unicef på sin hemsida om bröstmjölksersättning i utvecklingsländer:

Uteslutande amning ger bättre hälsa

Viktigast i bekämpningen av undernäring är givetvis tillräckligt med näring, vilket i utvecklingsländer med brist på rent vatten inkluderar uteslutande bröstmjölk under barnets första sex månader. Världshälsoorganisationen (WHO) och UNICEF rekommenderar amning tills barnet är två år, men barn mellan 6 månader och 2 år bör även får annan näringsrik kost.
Bröstmjölk är en första källa till viktiga näringsämnen och god hälsa. Mjölken stärker bland annat immunförsvaret och gör att barnet växer som det ska. Dessutom minskar den risken för diabetes och cancer.
I utvecklingsländerna dör alldeles för många spädbarn på grund av att de får bröstmjölksersättning som är utblandat med smutsigt vatten. Bröstmjölksersättning som substitut till amning är särskilt farligt i områden där risken för infektioner är stor. Studier visar att ett barn som är uppfött på bröstmjölksersättning där löper en 25 gånger större risk att dö av diarré och en fyra gånger större risk att dö av lunginflammation. Om barn i utvecklingsländerna skulle matas uteslutande med bröstmjölk under sina sex första månader skulle det rädda upp till 1,4 miljoner barn varje år.
Det är tur att WHO-koden om marknadsföring av bröstmjölksersättning finns, med andra ord. Men varje land måste ju införliva den i sitt eget system och värdera riskerna. Här existerar inte någon av de risker som finns i utvecklingsländerna, i andra länder måste koden hanteras på helt andra sätt. Det är väldigt viktigt att våga ta i det här! Valet att amma är inte livsviktigt här och det är helt fel att det finns personer och organisationer som får det att framstå så. Så att inte ens riktigt viktig information om bröstmjölksersättning når fram, med risken att många föräldrar gör fel.
Den intresserar mig, gränsen mellan information och marknadsföring. Den borde verkligen intressera de som nu arbetar på en lag mot marknadsföring av bröstmjölksersättning i Sverige också.

När det gäller amning och bröstmjölksersättning i utvecklingsländer, läs gärna den intressanta artikeln:
Amning och HIV- gör FN rätt?

Och därmed kanske jag ska lämna utrymme för något annat än nappflaskor i den här bloggen ett litet tag!

Jag, en bebis, en nappflaska och en kanon. 

Leave a Reply