Om dagliga utmaningar

I livet som frilans är den ena dagen aldrig – aldrig – den andra lik. Det är möten, reportage, bokningsmaraton, hemsidor, föreläsningar, telefonintervjuer, bildredigering, inspirationsletande, efterlysningar, marknadsföringsplanering, förhandling…  Aldrig någonsin tråkigt och ibland väldigt utmattande. Att vara på helspänn och fånga de möjligheter som flyger förbi kräver sin kraftfulla person och ibland är det motigt. När ett stort regelbundet uppdrag jag haft en längre tid avslutas (om än aldrig så vänskapligt) så känns det, det uppstår ett hål i planeringen som måste fyllas med annat. När det kommer många nej på förslagen jag skickar och skickar och skickar så kan det kännas som en stor uppförsbacke.
Efter tio år borde jag lärt mig att det alltid, alltid vänder. Ibland efter några veckor, ibland efter bara någon dag och bland till och med samma dag vilket hände mig nyligen då jag precis efter ha läst ett mejl med ett deppigt besked fick ett samtal från en helt ny uppdragsgivare jag drömt om länge. Så kan det vara. Ska påminna mig själv om det när det känns trögt.
Kämpa på, alla frilansare!
Journalist javisst!En vanlig dag på jobbet nån gång för några år sen. En krönika om stadsbyggnad för en kommuntidning blev det visst, om jag inte minns fel. Foto: Pernilla Sjöholm, såklart.

Leave a Reply